En glimt

Idag har jag haft en glimt, av verkligheten. Har varit trött men känt mej lite bättre, så jag och sonen åkte tidigt på förmiddan, innan det blivit alldeles för mycket folk, och köpte några julklappar. Njöt av att känna mej som en i mängden, att göra nåt normalt, utan att alla intryck bara blev för mycket! Får lyckokänslor i magen då, då det känns som vanligt. För just nu känns det för det mesta ovanligt, normalläget är inte orka.

Nu blir det sängen. Sonen är återigen förkyld, och då vet vi vad som kommer som ett brev på posten! :-(

Trött o slut...

Handlingsplan för bakslag

Det är tydligen naturligt med bakslag - då man drabbats av utmattning och är på väg tillbaka.

Vi har fått en handlingsplan får sådana här tillfällen:

1. Ta en lugn promenad för reflektion
2. Prata med en vän för att få stöd
3. Håll fast vid de dagliga rutinerna
- mat/mellanmål
- rutiner vid sömn
- regelbunden återhämtning
- fysisk aktivitet

Jag vet ju att det blir bättre, att jag har kommit ur bakslaget förut. Men det här bakslaget är jobbigt! Förmodligen tar det dubbelt så lång tid om en infektion och ett bakslag pga för hög aktivitetsnivå kommer samtidigt. Har inte orkat någonting på hela veckan, suttit i soffan under filten. Jo, jag har faktiskt orkat läsa en del, så helt utslagen har jag inte varit.

Den här gången sitter det mycket i kroppen, matt och stel i musklerna, och jag blir oerhört trött för minsta lilla aktivitet.

Så om bloggen inte blir uppdaterad så ofta - så vet ni var jag finns!


 

Tystnad

Det är tyst i huset, sonen är en stund på förskolan och mannen på jobbet. Nu kryper jag ner i soffan under en filt, med en bra bok och en kopp te med honung och försöker kurera min förkylning.

Snorig Lucia!

Nu protesterar kroppen mot den alldeles för höga aktivitetsnivån. Förkylningen som jag trodde började ge med sej efter en dryg vecka har blivit värre, halsont, snor och hosta! Känns som jag har hög feber oxå...men influensakänningarna är nog utmattningssymtom. Hela dagen har spenderats under filten i soffan, såååå tråkigt.
 
Innan middagen pepprade jag mej med Ipren och när halsontet och huvudvärken släppte. Det gav lite ny energi och jag och sonen bakade en pepparkakskladdkaka!

Helt klart en ny favorit!

Perspektiv!

Tänker idag på en kompis barn som ligger på jättedålig på Barnintensiven på grund av ett massivt astmaanfall! Ger perspektiv på tillvaron!

Lilla vännen - krya på dej fort!!!

Hopplöst efter...

...med allt!

Hatar verkligen denna eländiga astma!!! Sonen mår dåligt, vi mår dåligt och alla är trötta!

Hela vardagen cirkulerar just nu kring den och allt annat hamnar på efterkälken. Berget med ren tvätt bara växter, dammråttorna likaså och istället för välordnat blir det mesta kaos. Det känns som att veckorna bara försvinner i ett vakuum.

Snart är det jul! Hur ska vi hinna med det vi vill...jag vill verkligen inte bara hafsa i hop något juligt, bara för att det ska vara så.

Nu låter det som att jag är en pedantisk person som fixar och donar hypermycket till jul! Men det kan jag snabbt ta ur dej.

Jag önskar mej bara lite friskhet för familjen - och lite extra ork. Så vi kan ta oss utanför huset och leka lite i den fina snön som äntligen kommit, kanske baka lite lussekatter och hinna köpa några små julklappar.

Något luciafirande blir det inte i alla fall. Tråkigt nog. Vi har varken hälsan, orken eller modet att ge oss på ett lussefirande med hela dagis med familj och släktingar.

Kanske skulle piffa till julen med en sån här!

Dagens övning 1 - Det här mår jag bra av!

I gruppbehandlingen har vi Dagliga Övningar att göra mellan tillfällena vi ses. Övningarna används sen som samtalsunderlag. Tänkte att jag skulle dela med mej!


Första övningen var att promenera i lugn takt, stanna upp och lägga märke till det som finns runtomkring och att säga högt: Det här mår jag bra av!

Det blev intressanta samtal om denna övning. Många aha-upplevelser kring att stanna upp och faktiskt upptäcka hur det såg ut runtomkring och kändes inuti.

Just nu, sen jag blev sjukskriven, har jag lättare att stanna upp, eftersom mitt mående kräver en stor portion långsamhet för att inte bli ännu sämre. Tystnad är viktigt för att min trötta hjärna ska vila!

Men innan jag blev sjukskriven, jösses vilket spinn!!!

Jag jagade sekunder hela tiden för att lära mej ett nytt jobb, ta hand om sjukt barn, pussla med hämtning och lämning, köpa julklappar, skicka julklappar, stämpelklockan på jobbet jagade mej blå och raster krympte till ett minimum. Helt plötsligt hade jag glömt att andas, maten slutade smaka, jag såg inte vad som fanns runt omkring och jag glömde det jag nyss lärt mej! Jag såg inga möjligheter att stanna farten, det var bara öka!

Det dåliga samvetet gnagde och oron gav mej ett stort hål i magen. En ordentlig sjukdomsperiod hos sonen på det, och jag kunde inte bita ihop och ladda om - det som varit mitt signum.

Total utmattning var ett faktum!

Sjuk

Nu är sonen sjuk.

Feber, otäck hosta och riktigt risig i astman.

Mannen VAB:ar eftersom jag inte orkar med en hel dag i sträck. Jag orkar inte vara mamma fullt ut- känns inte så bra. Men vi är ett bra team mannen och jag - varvar tiden emellan oss, så att jag får vila och han jobba någon stund i taget. När sonen är sjuk är det som att jobba heltid. Sju olika mediciner ett antal gånger per dag och natt, bara för astman, och sen kommer febernedsättande, hostmedicin och Nezeril till det. Ändå är han risig just nu.

Frustration, oro och dålig sömn...inte så bra för utmattningen precis, men ingenting som går att välja bort! Känns inte som något svårt val att bita ihop och gå lite på adrenalin, för att orka finnas där för honom, och för att mannen och jag ska kunna dela bördan lite. Trots att jag vet att när han blir frisk - då blir jag sämre igen, mycket sämre.

Apoteket

I morgon får det bli Barnmottagningen (vårt andra hem)- om det inte mot all förmodan vänder under natten.

Utmattningssyndrom F43.8

Gå in i väggen, krascha, kollapsa, bränna ut sej, drabbas av ett utmattningssyndrom - är man sjuk då? Vi fick frågan i gruppbehandlingen - är ni sjuka? Gruppledaren fick blandade svar, men för mej kändes det självklart - ja, jag är sjuk!

Många med utmattning tvivlar på sej själv, man är van att prestera högt och att tänka på andra i första hand, man förminskar gärna sej själv och sina egna behov. Då är det lätt att "piska" sej själv lite till, för man ska ju bara orka, det brukar man ju göra!

I Solna finns en Stressmottagning (inte min) och de har en bra hemsida med mycket tänkvärd läsning. Tänker låna några rader som jag känner igen mej mycket i:

"Många reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare, och en del undertrycker egna behov och känslor och knogar på, trots att tecknen på att orken tagit slut är ganska uppenbara. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig, att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar. Vad som då kan inträffa är att organismen inte längre klarar av att kompensera för de extraordinära ansträngningarna och då kan ett mer eller mindre allvarligt sjukdomstillstånd uppkomma." 

Anledningarna till utmattning tycks alltså vara många, men handla om stress, framkallat av inre (en persons sätt att reagera på stress) och yttre (stressutlösande faktorer) orsaker. 

Utmattningssyndrom är en diagnos som bygger på att man först uteslutit medicinska faktorer till symtomen, och att patienten sedan uppfyller ett visst antal kriterier:

A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.
 B. Påtaglig brist på psykisk energi eller uthållighet dominerar bilden.
C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under minst två veckor:
    1) Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
    2) Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress
    3) Känslomässig labilitet eller irritabilitet
    4) Sömnstörning
    5) Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
    6) Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet
D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.

Att få en korrekt diagnos är avgörande för tillfrisknandet tror jag, annars finns risken att behandlingen riktas på symtomen istället för att undanröja roten till det onda. Dessutom är en rätt ställd diagnos avgörande för hur Försäkringskassan bedömer behovet av sjukskrivning.

I Försäkringskassans medicinska beslutsstöd för sjukskrivning när det gäller utmattningssyndrom framgår tydligt att: "För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre."

Ja, det här var den teoretiska delen, återkommer med min egen historia längre fram.

Längtar...

...efter att känna mej fylld av energi! Det var ett tag sen. Från början, där i mars, då jag kraschlandade rejält, fanns inga stunder då jag kände mej som vanligt. Allt var segt som sirap, kände mej gammal, hade ont, mådde illa, skakade, mådde fysiskt illa i hela kroppen, det skar i öronen vid minsta lilla ljud. Jag var virrig och ofokuserad.

Efter ett tag, några månader, kom det glimtar, eller en skymt av ork, men jag hade ingen ork. Det var som att kroppen för en sekund glömde bort att känna den där fruktansvärda tröttheten.

Det går med myrsteg framåt. F R U S T R A T I O N

Nu, åtta månader senare, mår jag stundtals fortfarande lika dåligt som i mars, ibland i flera dagar i sträck, men jag kan också stundtals känna att jag orkar. Mestadels går jag runt i någon slags trötthetstöcken.

Jag går på gruppbehandling på en Stressklinik tre timmar i veckan, och arbetsprövar 5 timmar i veckan (fördelat på tre dagar). Det är absolut mer än väl just nu. Målet är att komma upp i 10 timmar arbetsprövning per vecka fram till sista februari.

Varje dag kämpar jag med att hushålla med den lilla lilla energi som ska räcka till så mycket.

För, rehabiliteringen - att komma tillbaka - gäller ju inte bara jobbet. Det gäller i allra högsta grad familjen och vardagslivet. Att vara mamma till ett friskt barn, tar energi, och att vara mamma till ett infektionskänsligt barn med konstig astma, tar MYCKET energi.

Just nu känner jag mej ändå tacksam. Har en fantastisk man <3 som jag verkligen inte vet vad jag skulle göra utan, och en fantastisk son <3 som ger mej så mycket glädje. Vi har det gott ställt, mat på bordet och tak över huvudet. Av Försäkringskassan och arbetsgivaren har jag ett stort stöd och jag har en otroligt bra arbetsprövningsplats!

Jag är glad att jag känner förnöjsamhet - trots allt!

På osäker mark

Det här med utmattning är svårt, folk blir så osäkra. Det syns ju inte utanpå - "du ser ju så pigg ut" - kan man få höra då man är så trött så man inte förstår hur man ska ta sej igenom dagen.

Ofta brukar det ju hjälpa att kända människor berättar om sin sjukdom...då brukar folk kunna anknyta och förstå! Det som lyfts fram i media blir inte lika "farligt" att handskas med. Just nu öppnas ögonen för självmordstankar/depression inom idrotten.

Men utmattning då? Finns den debatten, vilka "offentliga personer" har delat med sej av det? Jag googlade eftersom jag spontant inte kom på någon annan än Per Elofsson, men där handlar det ju om överträning...men är inte det samma sak (man lyssnar inte på kroppens signaler och kör på trots att man borde stanna)??? Men det jag hittade om utmattning handlade om "vanligt folk".

När jag funderar en stund vet jag att jag någonstans läst om en kvinnlig bonde i "Bonde söker fru" som varit utmattad...och så Linus Törnblad. Men jag hittade inte de artiklarna nu.

Nu gjorde jag en sökning på "Per Olofsson" och "överträning" och hittade denna artikel - som faktiskt drog många paralleller mellan just överträning - och utmattning.

Någon annan som har exempel, dela med er! Det är dags att öppna ögonen för utmattning nu! Det är ett stort problem och inget man "hittar på"!