lördag 28 januari 2012

Anonym men personlig?

Jag har arbetat med patienter som på olika sätt har icke synliga funktionshinder/sjukdomar och vet vilken kamp och skam som kan finnas kring detta.

Det blir därför ett dilemma för mej att skriva anonymt, eftersom jag vill bidra till att skapa en öppenhet och förståelse kring vad det innebär att leva med detta.  Jag tycker det är hemskt att det ska vara skambelagt bara för att det inte syns på mej - att bryta benet är det ju ingen som skäms för???

Jag skäms verkligen inte för min utmattning, men det paradoxala är att jag kan skriva mer personligt och öppet om jag är anonym, då riskerar jag inte att hänga ut människor i min närhet i min blogg, och på det sättet kan jag beskriva situationer och dilemman på ett mer avslappnat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...