fredag 3 februari 2012

10 råd till dej som lever nära någon med utmattning

Skriver detta utifrån mina och min mans erfarenheter och upplevelser av att leva med någon som har ett utmattningssyndrom. Det finns säkert saker att lägga till, eller saker som någon inte alls tycker stämmer!

  • var ett stöd i vårdkarusellen, är man utmattad har oftast svårt att be om hjälp och om du tex berättar för läkaren vilka symtom du ser hos den utmattade ger det en förstärkt bild av situationen
  • dra dej inte undan o vänta på att den utmattade ska ta kontakt när den orkar, fråga den utmattade på vilket sätt som passar bäst att ha kontakt
  • skaffa kunskap och ställ frågor till den drabbade - låt den utmattade berätta i sin egen takt
  • bli inte förvånad om du får ta ett tungt lass om du bor under samma tak som den utmattade - kom ihåg att ju mer du avlastar till en början desto fortare går återhämtningen
  • var beredd på att avsluta halvfärdiga "projekt" då den drabbade överskattat sin energidepå
  • kom ihåg att bara för att symtomen försvinner är inte flaskan full
  • var på grund av ovanstående punkt "sträng" (läs tydlig) och berätta då du ser ökade symtom eller en uppvarvning hos den utmattade
  • berätta hur du själv mår i allt - det hjälper inte att "skydda" den utmattade från din stress - den känner det ändå
  • glöm inte att något i den utmattades beteende (sätt att hantera stress) innan insjuknandet gjort att den blivit sjuk - du kan alltså inte förvänta dej att allt ska återgå i gamla gängor bara för att den utmattade så småningom bli frisk

2 kommentarer:

  1. Känner igen mycket i det jag har läst här och i din blogg på fsa. Vi delar diagnos och yrke. Jag har dock en annan rehabiliteringen än du med stöttning och fokus på att klara vardagen först. Jag är också lyckligt lottad över att ha en man som stöttar på ett bra sätt. Kommer fortsätta läsa dina texter och antagligen känna igen mig i mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, vad kul att du skriver! eller ja, tråkigt att du oxå behöver sitta i den här "båten" men trevligt att du ger dej till känna (skönt att känna att man inte är ensam!) Vad glad jag blir att du har en rehabilitering som verkar fungera!!! Blir nyfiken på att veta mer. Jag har också en man som stöttar mej - utan honom vet jag verkligen inte hur det skulle gå! <3 Lycka till framöver!

      Radera