söndag 12 februari 2012

Att känna ömhet för sej själv

Jag pendlar mellan att tycka att jag bara drar fram jobbiga och tråkiga saker i bloggen, till att undra om jag förskönar och gör mej själv bättre och friskare än vad jag är.

Jobbig balansgång.

Sen pendlar jag mellan att tycka att jag kommer på en massa bra saker genom att jag behöver formulera mej konkret för att ni ska förstå, till att undra vilket motiv jag egentligen har till att blogga.

Är allt egentligen ett enda stort behov av bekräftelse, att ni ska tycka att jag gör något bra? Jag suger ju i mej besöks-statistiken och kan bli helt manisk att kolla efter om jag fått några kommentarer. Eller är det bara ett tecken på att jag känner mej ensam i min situation och att det betyder väldigt mycket för mej att höra att någon annan har det likadant?

Jag försöker leva varje dag och vara ärlig mot mej själv - att känna efter hur jag mår och vad jag behöver. Jag försöker vara ärlig här i bloggen med hur det går.

Att pressa mej själv hårt, har jag alltid gjort, nu försöker jag bli mildare mot mej själv - som en kvinna i gruppen sa - jag försöker känna ömhet för mej själv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...