torsdag 16 februari 2012

Ber du om hjälp?

Den här veckan har vi haft en ny daglig övning som inneburit att jag en gång varje dag ska be eller ta emot hjälp i en vardagssituation.

Vi fick fundera över att be om hjälp i olika perspektiv:

Hur är det att be om hjälp med något jag kan? Jämfört med något jag inte kan.

Va? öh vaddå, fattar inte frågan - varför ska jag be om hjälp med något som jag KAN göra? var några av reaktionerna.

Vi konstaterade att med att be om hjälp, i en situation där jag kan det jag ber om hjälp om, följer känslor av dåligt samvete, svaghet, lathet, en känsla av att jag borde, att jag inte vill be om hjälp och även en känsla av att jag gör det bättre själv. Följden blir att jag pressar mej själv och gör dessa saker utan att be om hjälp ( i det långa loppet innebär det att det finns ingen gräns för hur långt jag kan pressa mej - och då gör jag ju egentligen saker jag inte kan).

Att be om hjälp med något jag inte kan är lättare, för där kanske jag ofta inte har något val (inte så många som kan fixa tex ett stambyte själv). Men även här kan känslor av skam finnas, det blir pinsamt och skämmigt att inte klara av sådant jag tidigare klarat.

Gruppledaren konstaterade att be om hjälp är ett HOT mot självkänslan. Det finns ett värde i att jag klarar av att fixa saker själv, och VEM är jag om jag ber om hjälp?

Vi pratade också om att be om hjälp kontra ta emot hjälp, och det visade sej vara väldigt olika i gruppen vad vi hade svårt för.

jag ber om hjälp definierar jag behovet av hjälp själv, jag kan formulera det och det finns ett mått av kontroll i det hela. Men då någon annan erbjuder hjälp, kan det uppfattas sin en kränkning då någon annan definierat mitt hjälpbehov och jag själv tappar kontrollen.

En kvinna i gruppen konstaterade skillnaden mellan sej själv och sin man:

Han känner att han inte orkar - och ber om hjälp!
Jag känner att jag inte orkar - men gör det själv ändå! 

8 kommentarer:

  1. Verkligen något att fundera på...speciellt på "följden blir att jag pressar mig själv..." Kan inte säga att jag är såå duktig på att be om hjälp...(ler)
    Kraaam C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det! Jag tycte att det var bra ramar att tänka inom, kan, kan inte och be om eller ta emot hjälp!

      Radera
    2. Dumma iPad klippte mitt i svaret! Fundera på vilka av din måsten i en lång rad som någon annan skulle kunna göra, som i sin tur skulle leda till att din energi räcker längre! :-) kram

      Radera
  2. Jag kände igen mig i kvinnan, dvs det spelar ingen roll om jag är helt slut...jag gör det ändå. Att be om hjälp när man kan något är svårt, känns som en svaghet, kanske lite av en lathet...och som sjuttiotalist vill man inte var lat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, vem tusan vill va lat! ;-) Inte jag i alla fall! Men ÄR man verkligen lat eller känns det bara så - det är frågan!

      Radera
  3. hej hej.
    oh,det där är jag 400%
    jag kan och vet bäst och låter ingen anan göra nåt,jag komer med oombedda råd oxå...men jag tränar på att be om hjälp,eller rättare sagt delegera saker.igår hade vi tvättid,jag la i maskinerna,men sambon körde centrifugen och stoppade in i torktumlaren och hämtade även upp tvätten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tränar oxå men det är svårt! Jag tycker att det är skillnad mellan att be om hjälp o delegera, då nån delegerar är det mer som något nån annan måste göra medan att be om hjälp, då kan den andra svara ja eller nej! Men man kan ju ha olika tankar om Tt delegera! :-)

      Radera
  4. Jag har inget problem att be om hjälp med sådant jag kan klara själv, men att fråga om det jag inte kan är svårt. Vad jag har kommit fram till är att jag har en rädsla att bli avvisad.

    SvaraRadera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...