måndag 27 februari 2012

Du ser ju pigg ut!

Gick nyss utanför dörren, totalt ofixad med mössan nerdragen långt i pannan, för att få lite sol i ögonen och ro i öronen.

Så fruktansvärt trött och värk i hela kroppen, rädd för vad som kommer att hända med mej då det blir friskt i övriga huset igen. Frustrerad och förtvivlad över situationen, jag är hemma heltidssjukskriven för att ta hand om mej själv för att jag ska bli frisk någongång samtidigt som mannen är hemma och Vab:ar sonen. ALLA tre är trötta, och jag känner mej som världens skurk då jag behöver sätta gränser för att orka, eller göra saker för min egen skull. Sonen är dessutom som ett plåster på mej då han är sjuk, vilket inte är onormalt för fem öre, bara jobbigt just nu. Överallt är det ljud och jag har svårt att stänga in mej och låtsas som de andra inte finns. Vi behövs båda föräldrarna - för allas skull.

Träffade sonens gamla dagmamma på promenaden, en jättego människa som vet mycket om vår situation. Naturligtvis frågar hon hur det är och jag berättar. Då kommer den, den värsta kommentaren jag vet:

- Men, du ser ju pigg ut!!!

Jag får lust att skrika då:

- MEN MIN SJUKDOM SYNS INTE UTANPÅ!!!!!!!!!!!

Men jag gör inte det, säger bara:

- Jasså, gör jag det?

Men inom mej känner jag behovet av att förklara och försvara och en stark lust att sätta en lapp i pannan där jag beskriver hur det känns inuti!

4 kommentarer:

  1. hej hej.
    ja jag känner igen det där.
    här gick jag och trillade på ett berg igår,det va hala löv på berget och jag slant och slog i ryggen.
    som att jag inte är dålig i vanliga fall menar jag..*pust,stånk och stön*
    ringde efter sambon som kom med bil,men det va inte det lättaste att med den smärtan beskriva vart jag befann mig..men til sist så..
    jag kom hem och han bäddade ner mig i sängen med ipren och lite lätt massage.
    ja visst har man lust att skrika? verkligen,det är många gånger värre att ha sjukdomar som inte syns!
    /tacksam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch o fy vilken vurpa! Hoppas du kryar på dej snabbt! Ja, jag har många gånger velat byta "det som inte syns" mot ett brutet ben med helbensgips! Då hade det inte varit nån som undrat eller ifrågasatt!

      Radera
  2. I samtalsgruppen (som jag hittade via kyrkan) hade vår gruppledare köpt tumme-tutt-grunkor (skyddsak för ömma tummar) som vi skulle sätta på våra tummar för att visa omgivningen att vi hade "nått fel" på oss. Tror det mest var på skämt för att vi skulle få prata om hur det var att ha en osynlig sjukdom som ingen ser och kan respektera som om vi hade haft en öm tumme eller ett benbrott.
    Skickar med en styrke-kraaam såå du får lite extra energi nu när ni kämpar på Kraaam C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske skulle köpa en tumme-grunka då! ;-)
      Tack för energin - suger åt mej den som en svamp! :-)
      Kram

      Radera

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...