fredag 10 februari 2012

Om att njuta i det lilla

Något vi lärt oss under våra tuffa år bakåt är att ta vara på dom små stunderna av vardagslycka. Det kan vara att grilla korv ute på gården eller äta frukost i sängen mitt i veckan. Har många runt oss som när dom hör vad vi gör tycker att vi gööör så mycket tillsammans och dom anklagar sej själva för att inte göra något. Samma personer drar istället igång värsta projektet för en familjeutflykt och åker många mil som gör att de är helt slut då dom är tillbaka. Såna utflykter är inte möjligt för oss att göra, i alla fall inte som vårt liv ser ut just nu. Vi kämpar för att försöka att vara nöjda med det vi faktiskt KAN göra.




Hittade en artikel om Erik, som lever med Wiskott-Aldrichs syndrom (WAS), en ärftlig sjukdom som kännetecknas av lågt immunförsvar, brist på blodplättar som ger återkommande blödningar, skelett- och ledvärk. 
"Erik är inte rädd för döden.
– Jag är mer rädd för att inte leva när jag lever. Jag vill vara närvarande i det jag gör och kunna njuta. En svensk måste göra så stora saker för att kunna njuta, som att åka jorden runt. För mig räcker det att gå ut i skogen och göra upp en eld."

2 kommentarer:

  1. Så kloka ni är, både du och Erik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mej har det varit en överlevnadsstrategi...att hitta de små tillfällena trots att helheten många gånger överväger åt det negativa hållet. Men det är väl oxå så att de små ljusglimtarna syns tydligare då det är mörkt, och då gäller det att nappa tag i dom oxå!

      Radera