En trasig eker kan göra hela hjulet skevt

Jaha, blev jag något klokare hos sjukgymnasten då? Kanske lite.

Han undersökte min bäckenfunktion noggrant och konstaterade att jag hade en ordentlig benlängdsskillnad. Jag har känt mej sned och kommit på mej ibland med att "stå på tå" med ena foten för att kompensera och det var precis så mycket som skilde i längd.

Skillnaden i benlängd var funktionell, dvs skelettet är inget fel på utan det beror på att bäckenet var snedroterat. Detta ger följdverkningar i hela kotpelaren, höftleden mm och kan förmodligen förklara en del av mina smärtor och att de ofta är starkare i vänster sida. Det är också mycket vanligt att dessa typ av problem förvärras med hormoncykeln och som allra värst vid ägglossning, det är också då man måste vara som mest försiktig så att man belastar fel eftersom bindväven är mjukare då.

Han behandlade mej med Muscle Energi Technique (MET) vilket konkret innebar att jag fick lägga mej på olika sätt tex på sidan med benen i hans knä, och omväxlande slappna av i musklerna och spjärna emot motstånd. Allt kändes väldigt milt i förhållande till kiroprakisk behandling som jag tidigare provat på, inget tryck, knak och brak. Förhoppningsvis skonsamt mot kroppen.

Nu ska jag ta det försiktigt några dagar då risken för "återfall" är störst. Jag kan också få mer ont ett tag. Det känns redan...men svårt att veta vad som är konsekvenser efter helgen. Forever and ever förbjudet att sitta med benen i kors, kliva in i bilen med ett ben i taget eller stå instabilt (på ett ben) böja framåt och vrida i bäckenet.

Han konstaterade att jag inte var så "EDS-ig" i mina knäleder men då jag bad honom kolla mina axlar så behövdes det bara en snabb titt för att konstatera att jag var mycket rörlig där. I övrigt har jag i princip ingen bröstryggskufos men desto mer svank (som ett hål) men detta var nog medfödda "defekter" vad han kunde se. Detta ger sämre dämpning i ryggraden och ger lättare upphakningar i ryggen (låsningar). Helt nedtrampat främre fotvalv kunde han också se att jag hade.

Återbesök efter midsommar. Eventuell mer behandling då och samtal om övningar att göra.

Allt detta, plus de allt för höga, stumma hålfoten och trasiga hälkuddarna som ortopedteknikern upptäckte, gör mej tveksam till den nya medicinen jag fick och som jag fortfarande inte börjat med. Det känns som jag vill se vad som händer med smärtan efter sjukgymnastens behandling och att jag behöver få hjälp att se över "dämpningen" i min kropp generellt (den verkar ju helt kaputt). Måste ringa läkaren i morgon tror jag.