Idiot!

Erkänner - jag har hållit i häcksaxen.

Jag visste ju innerst inne vad som skulle hända, men jag sa till mej själv att jag nog mådde bättre nu. Det kändes ju ok och jag ville så gärna, och jag stoppade innan det började värka i armarna. Jag jobbade inte särskilt länge, absolut inte intensivt och jag lämnade det som jag visste var tyngst, att arbeta över armbågshöjd.

Önskar att jag kunde skriva att jag mår strålande och att jag aldrig mer ska besvära er med mina krämpor och min trötthet - men tyvärr kan jag inte - mår som jag förtjänar och det känns som jag blivit överkörd av tåget.

Hoppas att ni får en trevlig helg!