Visst han åt ingen frukost och var lite tyst och reserverad men visade inga panikkänslor, tårar eller rädsla. Han ville ha mej nära, och sitta i mitt knä och var uppenbart lättad då det var över!
Men vilken skillnad!
Nästa steg blir att ta blodprov, men om inget akut kommer emellan så blir det inte förrän till hösten.
Vad SKÖNT!! Riktigt bra ju, hoppas att hans rädsla försvinner mer och mer nu.
SvaraRaderaJa det känns fantastiskt...det är hemskt att se honom så rädd och panikslagen och inte kunna ta bort det från honom!
Radera