Hatar dagis-dagar!!!

Det var vad som hoppade ur sonens mun då han vridit och vänt på sej långt efter sovdags nu i kväll. Stora tårar rullade ner för hans kinder. Finns det något tråkigare avslut på helgen?!

Det gör ont i mej att han är ledsen och inte vill gå till förskolan. Han har alltid älskat att gå dit, förutom de sjuka och trötta dagarna.

Den här hösten har det dock varit fler dagar han inte har velat gå dit, än han velat gå. Många långa argumentationer på morgonen och en dålig känsla i maggropen av att behöva "övertala" honom att gå. Han har uttryckt att han är för trött, att det är för många förskoledagar och för lite lediga dagar, att det inte är spännande längre, att han saknar oss så mycket, att han oxå vill börja i skolan och att en annan pojke  a l l t i d  tar "buss-cykeln" först.

I kväll var det det sista som gav den största ångesten - igen. Vi  h a r  pratat med fröknarna, dom har också "noterat" problemet, innan vi tog upp det, men verkar tycka att barnen ska lösa problemet själva (det är alltså inte så att det är något som sonen hittat på eller förstorat). Nu har detta uppenbarligen inte fungerat, och vi är av åsikten att det inte ska behöva vara snabbast eller starkast som alltid "vinner" (dessutom antar jag att det finns fler än vår son och den andra pojken som är intresserade av att någon gång få börja med cykeln) så i morgon blir det samtal med fröken tillsammans med sonen.

Sen är han trött oxå just nu, riktigt himla skittrött, och det känns inte kul det heller, både lördag och söndag har han gråtit för minsta lilla motgång. Faktiskt trots att han har varit ok i astman också, vanligtvis är vi vana att trötthet är endel av astma-symtomen. Det gör ont i mej att han är så trött, han är bara ett barn - han ska ju vara "outtröttlig"! Om några veckor är det återbesök på Barnmottagningen, dags att dra det hela en sväng till och hoppas på att den nya läkaren har några klokheter att komma med.