Post ångest

Efter jag skrivit färdigt igår fortsatte jag att försöka sova.

Svårt

Ångesten kastade runt en massa tankar och känslor i kroppen, och jag kom på mej själv med att ligga och vara rädd för ångesten.

Drog mej till minnes vad jag läste en gång, angående ångest och självskadebeteende - att ångesten går över fortare då man skadar sej själv, men den återkommer igen då man slutar - att det bästa är att låta ångesten få komma - och gå över av sej själv - så småningom. Jag har inget självskadebeteende - men har lätt att försöka mota ångesten genom att lägga mej och läsa eller skriva - men det hjälper ju bara för stunden, och gör mej tröttare i längden, för jag behöver ju verkligen sova!

Då la jag mej på rygg i sängen, fortfarande med tårarna rinnande nerför kinderna, och sa halvhögt till ångesten (vid det laget var jag ensam vaken) "kom och ta mej då ångest - om du kan".

Låg en bra stund, och bara var i det som kändes jobbigt, andades i fyrkant, och tillslut gav oron i bröstet med mej och jag somnade.

Sov kort - och uselt - och vaknade med värk i kroppen - men levande.

Idag har jag känt av en pytte - gnagande - oro i bröstet då och då, men i övrigt har dagen varit bra. Vi har pratat mycket om gårdagskvällens samtal och ångesten. Och börjat ta tag i en del jobbiga måsten i det praktiska jobbet på hemmaplan.