torsdag 26 april 2012

Hur spara energi om energitjuven är ens egen kropp?

Hittade en sida om EDS från Storbritannien, där en del handlar om att leva med EDS. Ett helt överlevnads-kit med goda råd om hur man kan spara på sin energi för att få till en bra aktivitetsbalans! Mycket gör jag redan för att jag känner att det hjälper mej, men jag verkligen ska läsa den här sidan noga för att se om jag kan snappa upp nya tips och idéer. 

Jag kan ju alltid testa om det ger mej mindre smärta/värk och om det känns som att jag sparar energi. Med över tre månaders väntetid innan utredningen kommer göras, har jag ju all tid i världen att testa alla bra råd. Dessutom är det ju inget farligt, snarare skonsamt för kroppen. Jag har ju sagt hela tiden under Stresskliniken-tiden att ALLT jag gör tar energi, oavsett om det är i stressat eller ostressat tillstånd. Det räcker med att jag går för långt, eller för fort, eller något så enkelt som att ta en dusch för den delen. De undrade ju var mitt energiläckage var någonstans - måhända är det min kropp i sej själv som gör att det läcker, men det återstår att se.

Här är några av förslagen:
Planning
- Use your joints sensibly and think about them.
- Always keep a little energy in reserve to avoid over-exertion.
- List the tasks to be carried out. Prioritise.
- Consider: can it be eliminated? Postponed? Done by someone else? Stopped?
- Divide heavy and light tasks throughout the week.
- Alternate active tasks with those, which can be done while sitting down.
- Can heavy tasks be simplified or divided into lighter components?
General Tips
- Be flexible.- Sit to carry out tasks where possible, many tasks can be done equally well sitting.
- Don't feel guilty about stopping when you feel tired.
- Avoid lifting heavy articles.
- Avoid repeated bending and stretching.
- Re-arrange kitchen, if necessary, to keep frequently used objects close at hand.
- Use of labour or energy saving gadgets should be considered.
Kitchen
A continuous level-working surface enables pots and pans to be pushed rather than lifted. Fill the jug rather than lifting the kettle. Soak items to be washed up and use a brush, this lessens pressure needed to clean. Dry dishes in a draining rack. Plan cooking to reduce the utensils needed to a minimum.

För den som inte vet vad Ehler-Danlos Syndrom är för något rekommenderar jag Riksförbundet för EDS hemsida. En blogg som jag också tycker innehåller mycket information är Inte bara sjuk. Blogg-författaren Ulrika har även gjort en egen informationsfilm om EDS som jag visar nedan:




tisdag 3 april 2012

Dagens övning 4 - Är det värt det?

En av våra dagliga övningar på Stresskliniken har verkligen fastnat hos mej. Den handlar om att göra aktiva val, för att spara på sin energi, genom att stanna upp och ställa sej frågan: "Är det värt det?".

I morse då vi vaknade var det -15 grader, förhoppningsvis vårens sista köldknäpp. Eftersom vi hela vintern skjutit på att frosta av frysen, så ställde jag mej frågan "är det värt att lägga min energin på att frosta av frysen idag?" Jag menar roligare kan man ju ha det och jag vet att min energi kommer inte räcka till mycket mer, dessutom är det bitvis ett ganska tungt jobb och jag har en tendens att få ondare i mina händer ju kallare saker jag hanterar.

Men jag bestämde mej för att det fick vara värt det idag för det var verkligen isigt därinne (så jag tänker inte klaga över att jag nu är helt slut och molvärken börjar kännas i händerna) och jag känner mej nöjd över mitt val!.

Ingen is så långt ögat når!

söndag 1 april 2012

Affektteori: Oro

Från gruppbehandlingen på Stresskliniken fick jag med mej en hel del lärdomar om affekter. Affekten är det som händer i kroppen, känslan är då man tänker att nu är jag orolig, glad, ledsen osv. Undervisningen byggdes på Tomkins affektteori.

Oro signalerar att det finns ett problem, som behöver tas i tu med, och gör oss handlingskraftiga för att vi ska lösa det. Det kan vara allt från små (vilken skjorta jag ska ha på mej) till stora saker (livsval). En svag stimulering kan skapa oros-obehag och kroppen kan kännas rastlös, motoriskt orolig, spänd eller stressad. Denna affekt kan sitta i länge och stänger inte alltid av sej själv. Ska EJ förväxlas med rädsla, som är den affekt som signalerar "var försiktig" och som skapar passivitet.

Ett utav mina personliga mål, med gruppbehandlingen, var att "hantera oro". Jag tyckte då att min oro tog för stor plats och att jag behövde hantera den på ett annat sätt.

Då jag fick mer kunskap kring teorierna kring affekten oro, och analyserade i vilka situationer jag kände oro, insåg jag att jag inte alls var orolig för mycket eller vid fel tillfällen. Nu känner jag mej bekväm med min oro och litar på att den där känslan i kroppen vill säga mej något viktigt och vill hjälpa mej att lösa problemet. Vi lever i en situation som många gånger kanske kräver mer oro än i familjer med "normalsjuk" barn.

Startskottet för mej att förlikas med att jag kunde lita på min oro var en kväll i höstas då jag kände mej sådär rastlös och spänd då sonen somnat. I huvudet snurrade bara tanken, att nu kommer sonen bli sjuk. Suckade över mej själv, och försökte stänga av känslan, men den pockade på ganska kraftigt. Då jag och mannen funderat en stund insåg vi att jag faktiskt uppmärksammat minst fem tecken, som brukar föregå en infektion och en försämring i astman. Detta gav alltså mig en känsla av oro, en relevant oro. Vi kunde inte ta bort själva grundproblemet, en förestående infektion, men däremot kunde vi förbereda oss på vad som komma skulle. Jag kunde till exempel se till att få sova ostört för att ha mer kraft dagen därpå.

Något som också hjälpt mej mycket är det flödesschema som vi fick - för att reda ut tankar om oro.

1. Ställ dej frågan - är situationen viktig?
    Nej - hantera känslan
    Ja - gå vidare till 2

2. Är min reaktion rimlig?
    Nej - hantera känslan
    Ja - gå vidare till 3

3. Kan jag förändra situationen?
    Nej - inte just nu, hantera känslan
    Ja - agera konstruktivt

4. Kan jag få känslomässigt stöd?
    Hantera krav och förväntningar, sök stöd och gemenskap 

Liten avslagsskola - del 1

I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskrivn...