fredag 15 mars 2013

Depression och utmattning ÄR inte samma sak!

De senaste dagarnas funderande och skrivande plus frustrationen över okunskap och dåligt bemötande har drivit mej till att gräva och söka kunskap! Jag fungerar så då jag blir arg - blir konstruktiv och kunskapsletande. Mycket av det jag hittar som verkar intressant orkar jag inte ta mej igenom överhuvudtaget utan sparar och lägger på hög. Men vissa saker fångar mitt intresse extra - speciellt om det berör ett område jag är känslomässigt involverad i.

I eftermiddags var mannen och sonen på kalas och jag fick några tysta, ensamma timmar extra. Passade då på att läsa delar av en intressant projektrapport jag hittat - en slutrapport från DU-projekt - ett elva år (!) långt projekt om depression och utmattning i människovårdande yrken. Nu är mannen ute på vift och sonen sover - och jag passar på att landa i dagens läsande genom att dela det jag funnit med er.

"DU-projektet är ett omfattande forskningsprogram kring depression och utmattning hos långtidssjukskrivna offentliganställda i människovårdande yrken, med fokus på utmattningssyndrom ("utbrändhet"). Projektet initierades av arbetsmarknadens parter inom den primärkommunala och landstingskommunala sektorn."

Projektet omfattar en mängd studier - men mitt fokus idag låg på en studie där de tittat på skillnader i stresshormoner mellan personer med depression och utmattningssyndrom. Huruvida det är skillnad på utmattning och depression är något som orsakat både funderingar och frustration både hos mej men oxå hos flera andra personer vars bloggar jag läser. Många av oss har blivit bemötta som att utmattningen är samma sak som en depression - dvs vi är inte utmattade utan "bara" deprimerade.

Men nu till de intressanta forskningsresultaten jag funnit! Jag väljer att göra ett megamastodontcitat eftersom jag inte har orken att sitta och göra en egen sammanfattning, men ändå vill väcka ditt intresse. Klicka på själva citatet om du vill komma direkt till själva rapporten.

"Våra resultat visar för första gången att patienter med utmattningssyndrom har en störning i stresshormonaxelns funktion, som är tvärtemot den man tidigare beskrivit vid depression. Utmattningspatienter har en minskad känslighet i stresshormonaxeln, så att de reagerar med en mindre frisättning av stresshormon än normalt när systemet belastas med det hormon som kroppen använder för att stimulera aktivering av axeln, d v s stresshormonaxeln är mindre känslig än normalt.

Den störning vi beskrivit är långvarig och går inte tillbaka när patienten förbättras. Det talar för att den funnits där från början, och kanske varit en riskfaktor som medför ökad sårbarhet för stress. Det innebär att det åtminstone teoretiskt kan finnas en möjlighet att identifiera individer som kan vara mer sårbara än andra för extrema belastningar.

Det är alltså inte klart vad den låga känsligheten beror på. Den kan vara genetisk, vilket vi kommer att få en antydan om när resultaten av vår studie av familjemedlemmar till våra patienter är klara. Den kan också bero på en tidig påverkan på stresshormonaxeln. Det är som redan nämnts känt att traumatiska förhållanden under tidig barndom kan programmera stresshormonaxeln till en lägre känslighet under vuxenlivet. Undersökningar av tidiga barndomstrauma hos utmattningspatienter saknas ännu.

En av de mest intressanta aspekterna av våra fynd är den stora skillnaden gentemot egentlig depression. Utmattningssyndrom kompliceras ofta av en sekundär depression, och det gäller även de patienter vi undersökt. Under den pågående sekundära depressionen kan det vara svårt att skilja ut de patienter som har ett utmattningssyndrom som grundorsak. Detta skulle ha varit av uteslutande akademiskt intresse, om det inte varit så att sedvanliga depressionbehandlingar riskerar att vara mindre effektiva vid utmattningssyndrom och t o m ogynnsamma (mer om detta längre fram)."

Detta inlägg tillägnar jag mina medsystrar i kampen mot utmattningen! Alla ni underbara som kommenterar och reflekterar med mej: PostDBT, Livea och livet, Livet i balans, Mammamia, Cyllan, Dagar som är och kommer, Lejonkvinnan, TantMango, Hanna, Linda, Jessimanda, Emma, Lotta, Sara (hoppas jag inte glömt någon nu!) Och alla ni andra som läser och delar erfarenheterna med mej, men som väljer att vara anonyma!

Kom ihåg - tillsammans är vi starka!

8 kommentarer:

  1. Mycket intressant läsning, måste jag säga!! Tack för att du delar med dig av den!!
    Man slås av en stilla undran hur många av oss all som är drabbade, verkligen får rätt rehabilitering...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det känns som att många av oss får kämpa alldeles för mycket!

      Radera
  2. Det där är sjukt intressant, jag läste det flera gånger och fick lust att skriva ut det och skicka till den psykiater som jag har träffat som vägrar skilja på depression och utmattning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. EXAKT vad jag oxå tänkte faktiskt...alltså på din överläkare...GÖR det!!!

      Radera
  3. Exakt vad jag behövde, tack! Och kommentaren ovan stärkte mig också i att jag inte totalt har missuppfattat allting..samtidigt som det gör mig ledsen att se att andra också har svårt att bli tagna på allvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du känner dej bekräftad av denna text - det betyder mkt att se forskning på saker som man själv funderat mycket på. Rekommenderar du-projektets rapport om du vill lägga tid och ork på det.
      Min uppfattning är att vi är många som kämpar med att bli tagna på allvar. Tyvärr.

      Radera
  4. Viktiga och intressanta fakta! Tack! Jag bär särskilt med mig frågan om stresskänsligheten är medfödd eller har uppstått i barndomen genom trauma. Sen skulle jag ta en snack med min vårdcentral också, som tidigt i min sjukskrivning fastslog att jag var deprimerad fast jag inte kände mig så alls. Ha! Man ska lita på sin magkänsla, det ska man. Och läkarna ska lyssna på patienterna för en diagnos ställer man pådet här området i samråd med sin patient, inte över patientens huvud. Vem blir friskare av det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är glad att du funnit detta inlägg viktigt och intressant - ju fler som får upp ögonen för detta desto bättre!
      Kram!

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...