söndag 3 mars 2013

Fysisk aktivitet - den heliga kon!?

Målet är att öka din fysiska aktivitet. Det är inte farligt att det gör ont! Trettio minuter 5-6 gånger i veckan i rejält tempo - till att mjukstarta med. Du ska inte vara rädd för smärtan och låta den begränsa dej! Du måste ju röra på dej, träna upp dina muskler. Du måste få upp flåset! Jag skulle vilja skicka dej på träningsläger för att chockrusa igång din kropp! Ska du inte träna? Hur fysiskt aktiv är du?

Alla - allt från sjukvårdspersonal till släkt och vänner har åsikter om min fysiska aktivitet. Och ja, jag tycker också att det är viktigt och jag längtar efter att svettas och ta ut mej. Mentalt skulle jag kunna ta mej igenom ett Vasalopp, men min fysik klarar inte en lugn promenad utan försämring.

Jag upplever att det finns någon slags hysteri kring fysik aktivitet idag - och en övertro på dess läkekraft. Människan är skapt för rörelse och aktivitet men tror faktiskt inte att fysisk aktivitet är den bästa behandlingen för alla människor och diagnoser i alla lägen.

För mej kan ofta en, för andra väldigt liten fysisk belastning ge ökad smärta och utmattning som inte står i proportion till det jag gjort. Jag har fått höra många gånger av min läkare att smärtan inte är farlig. Men jag är inte rädd för själva smärtan - jag har levt halva mitt liv med smärta och under en lång tid inte låtit den begränsa mej på några villkor. Jag bet ihop och presterade ändå - och lät inte smärtan ha någon plats i mitt liv (och frågan är väl om DET va så klokt). Det det som gör att jag bromsar nu är de oproportionerligt stora konsekvenserna av smärtan. Sämre sömn och ökad utmattning som sammantaget med själva smärtan gör min vardag väldigt begränsad.

När man mår som jag gör just nu blir allt tal om fysisk aktivitet som lösningen med stort L, ibland som ett hån. Jag är ju totalt misslyckad på min låga nivå om målet är att vara tränad i god kondition med styrka och uthållighet.

Då finns det sådana viss saker som faktiskt gör mej arg - saker som faktiskt stjälper mer än hjälper sådana som mej!

I Dagens Medicin refererar man en forskning som gjort en studie gällande nacksmärta. Forskningen (fulltextartikel) konstaterar bland annat att personer med kronisk värk i nacken rör sej mindre, framför allt på sin fritid än de som inte har någon smärta. Forskaren spekulerar i om det beror på att de med smärta redan tagit all sin energi till jobbet och inte har något kvar att ge när man kommer till fritidsaktiviteter. Vidare konstaterar man att återhämtning och stresskänslighet påverkas negativt av smärtan.

Dagens medicin däremot konstaterar i sin bildtext att personer med ont i nacken rör sej ofta för lite - vilket känns som en väldigt subjektiv och riktad tolkning av själva forskningen. En läkare som tror att fysisk aktivitet är lösningen på allt (och som inte orkar gå till själva källan) kan väldigt lätt få vatten på sin kvarn och ytterligare pressa patienter till att öka aktivitetsnivån.



Om läkarna dessutom premieras ekonomiskt då de skriver ut Fysisk Aktivitet på Recept (FAR), ja då är det kanske inte svårt att förstå att fysisk aktivitet är en väldigt enkel lösning att ta till då det gäller allt!

"Sedan 2011 gäller i Norrbotten att om en läkare inte bara råder Nilsson att röra på sig litet mer utan även skriver ned det på ett papper, får vårdcentralen 750 kronor extra. Det kallas FaR, Fysisk aktivitet på Recept. Politikerna sporrar läkarna att befordra sund livsföring. År 2010 skrevs i Norrbotten 600 sådana ”recept”. Två år senare var de närmare 8 000. Kostnad: Sex miljoner kronor, som får tas från andra verksamheter."
                                                                                                                                 Citat från artikel i DN.

6 kommentarer:

  1. Jag jobbade många år med träning och tänker idag att jag tidigare faktiskt hade en naiv övertro på dess effekt. Inte för att jag någonsin har varit typen som har försökt övertala folk att släpa sig till ett spinningpass om de hatar cykling, men jag trodde nog tidigare att personera som var kraftigt begränsade i hur mycket fysisk aktivitet de tålde fick mer stöd av sjukvården. I mina ljusa stunder tänker jag att den här utmattningen och smärtproblematiken är en rejäl läxa i ödmjukhet, även om jag tycker att priset är lite väl högt. Det jag har insett nu är att kunskap om utmattning och smärta (och kopplingen mellan) faktiskt inte alls är så hög inom vården generellt som jag tidigare trodde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att både smärta och utmattning är sådana där komplexa saker som många läkare/behandlare blir osäkra inför - lägg till hypermobilitet och förvirringen blir total! ;-)

      Radera
  2. Det här var bara så bra skrivet!! Tack!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, tack! Jag som inte tyckte att jag fick huvudet på spiken riktigt! :-)

      Radera
  3. Jag har inte smärtproblematik som du, men har utmattningsdepression. De första åren efter insjuknandet låg jag mest. Orkade inte mer. Alla tjatade om att jag skulle ut och gå. Jag försökte men prestationen blev ett för stort hinder. Tills en arbetsterapeut sa att jag bara kunde gå tillbrevlådan och sedan känna mig nöjd för dagen. Om jag ville någon dag kunde jag gå 50 m. Inte mer. Nu går jag kanske tre km i veckan, inte mer. Jag har för mycket ångest för att klara mer. Men jag har fått lära mig stt jag måste ha lagom press. Fanns det ingen som puschade mig hade jag säkert legat kvar i sängen och trott att jag aldrig skulle irka gå 500 m. Men när kraven blev lågt, ja pinsamt lågt ställda så klarade jag av det.
    Jag förstår också att jag skulle må bättre i min kropp om jag gick och tränade muskler och sånt men jag måste gå långsamt fram annars blir det ett misslyckande. Då mår jag ännu sämre. Men små, små steg tror jag på. Men alla behöver inte bli atleter! Att fota, måla, baka kan också vara friskvård. Men om en speciell sak anses viktig blir det som om det vire det enda sättet och det tror inte jag på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt - rätt nivå är jätteviktigt!!! Det är det rehabilitering handlar om! Det är också viktigt att skilja på om problemen i grunden handlar om konsekvenser av depression, ångest eller utmattning. Har man en "renodlad" utmattning utan inslag av ångest el depression behöver aproachen vara annorlunda än om det i grunden handlar om inaktivitet pga ångest eller depression.

      Radera

Diciplinerad inaktivitet

Jag måste erkänna att jag ibland önskar att jag hade en sjukdom som gick att förbättra med hård fysisk prestation.  Som krävde aktivitet. Ja...