måndag 30 september 2013

Behandling av långvarig smärta 3

Hjärnkoll på värk och smärta av Martin Ingvar (hjärnforskare och professor i integrativ medicin) och Gunilla Eldh (medicinjournalist). Natur och kultur, 2012.

Syftet med boken är att bredda och fördjupa förståelsen för smärtsjukdomarna hos både den drabbade, anhöriga och sjukvårdspersonal.

Behandling:
"Det är inte farligt att träna för att det gör ont i början. Det gäller bara att komma över tröskeln. 

Regelbunden motion är ett effektivt och ekonomiskt sätt att minska risken att drabbas av en rad livshotande sjukdomar. Det kan också lindra symtomen hos den som drabbats av sjukdom, till exempel ledgångsreumatism. 

Den som motionerar regelbundet mår bättre psykiskt och smärtmässigt än den som inte motionerar. Fysisk träning minskar risken att drabbas av depression och det kan också hjälpa den som redan drabbats. I ett antal studier har fysisk träning gett lika goda resultat som behandling och läkemedel. Den som motionerar ofta har en större kapacitet att klara mental stress genom att få mindre påslag av stresshormoner (kortisol) och mindre ökning av hjärtfrekvens. Alla dessa sjukdomar och besvär har koppling till smärta. 

När du styrketränar och motionerar aktiveras de kroppsegna smärthämmande systemen, men de bakomliggande orsakerna är inte helt kartlagda."

"En behandlingsstrategi med rötter i österländsk filosofi som däremot har starkt vetenskapligt stöd är ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och är en vidareutveckling av KBT (Kognitiv BeteendeTerapi). Den här typen av behandling gick nyligen upp i toppen på Socialstyrelsens lista över rekommenderade behandlingar vid långvarig smärta i muskler och leder. Gemensamt för dessa teorier är att de verkar genom medvetandet och inte i första hand via kroppen.

Många människor som plågas av kronisk smärta tappar bort sig själva och låter värken styra livet. De slutar att göra allt det där som de egentligen tycker är roligt att göra; träffa vänner, gå ut och dansa, ha sex, gå på restaurang, bio, teater, simma, cykla, åka skidor och resa. Ju mer som skalas bort, desto närmare kommer de till punkten där smärtan regerar. Om du undviker allt som du tycker är roligt för att slippa ha ont, då blir ditt liv fattigt. När värken tar kommandot och hindrar dig från att leva ut, då är det dags att sätta ner foten.

Syftet med ACT är att hjälpa dig att återta makten över ditt liv. Det är en terapiform där acceptans och medveten närvaro är centrala. Utgångspunkten är att det är du som är expert på dig själv, men terapeuten kan hjälpa dig att bli medveten om andra möjligheter. Du får hjälp att inse att det finns en tillvaro bortom smärtan, att sätta dig själv i första hand - och värken i sista!

Att acceptera att man har ont frigör energi till att göra det man vill, istället för att lägga all kraft på att försöka undvika smärtan. Lite förenklat kan man säga att valet står mellan att leva för det man brinner för - eller leva i skuggan av det man är rädd för. Därför får man träna sig att gå in i smärtan, undersöka den och lära sig acceptera det onda som en del i livet."

2 kommentarer:

  1. Låter bra, men hur funkar det i praktiken? Svårt och det måste kräva en väldigt lyhörd terapeut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att av det lilla jag läst så handlar det om att inte låta smärtan vinna och få övertaget - så långt är jag med...men för mej handlar acceptans om att jag kanske aldrig någonsin kommer att kunna göra allt det där jag gjort tidigare - men livet behöver inte vara slut för det...ibland då jag läste om ACT så fick jag känslan av att man skulle låtsas som att smärtan inte fanns - och göra allt det där man gjort tidigare ändå - bita ihop helt enkelt?
      Kanske jag som feltolkar och jag kanske får en annan bild om jag läser på mer. Men en lyhörd terapeut som är beredd att jobba länge kräver det nog absolut!

      Radera