onsdag 11 september 2013

Lyft upp ur självföraktet!

Så mycket självförakt, tvivel och dålig självkänsla som kommit i spåren av denna sjukskrivning - samtidigt som jag känner mej själsligt starkare och mer mån om mej själv än tidigare.

Det har varit en sådan befrielse för mej att läsa om mental trötthet - att höra någon annan beskriva det som jag så många gånger har så svårt att nå fram med att jag upplever. Känslan har varit att vården tror att jag fabulerar - att jag är lat och borde ta mej samman. Har de ändå visat att de trott på det jag säger så har de ändå stått som frågetecken vad de ska göra med mej, och det har känts som jag är deras första patient med denna typ av problematik.

Som det här med att om jag inte tillräcklig "vila" så samlas bara allt jag gjort för mycket "på hög" och tillslut blir det bara en nedåtgående spiral och en stor krasch.

Eller detta med att jag faktiskt kan fungera jättebra i stunden, men kraschar då jag går därifrån eller då jag kommer till att göra det jag vill och längtar efter. Många gånger känner jag att det i själva verket inte är fel på min hjärna eller motor - den är intakt - utan det är själva drivmedlet, bränslet som saknas. 

Och sen också den eviga kampen om att få förståelse för att "bara" vardagen är mej övermäktig - att det inte får plats något extra för jag klarar inte ens av det jag har. Då jag talat om detta i vårdsammanhang känns det åtta gånger av tio som att jag talar för döva öron, som att jag inte når in och når fram. 

Jag har många gånger känt att vården tror att jag tappat livsgnistan, att jag gett upp och att jag inte vill tillräckligt Det är som att man sätter synonym mellan min oförmåga att mäkta med och ovilja men är det något jag överlever på så är det min vilja! Det blir det en oerhörd konflikt att behöva bromsa för att någon annan lägger aktivitetsnivån för högt då jag egentligen vill genomföra allt det där och pressar mej själv varje dag mer än jag orkar - för att jag vill mera. 

Tänk om min läkare kunde lyssnat till mej - min erfarenhet av mina symtom, min utmattning och min egen kropp och inte att förglömma - min yrkeskunskap. Om de förstått att mitt behov av en lägre aktivitetsnivå inte handlat om ovilja och lathet. Var vore jag då idag? Hade jag mått bättre då - om jag tillåtits vara där jag är - på rätt aktivitetsnivå?
"Det finns ingen väl fungerande behandling av mental trötthet i dag, men uttröttbarheten kan bli mindre uttalad om aktivitetsnivån minskas och det ges plats för mental vila med jämna mellanrum. Smarta energibesparande strategier spelar också stor roll. Att göra en sak i taget, ta mer tid på sig, inte planera in för många aktiviteter och att vara noggrann med att prioritera och tillåta sig att hoppa över mindre viktiga saker, kan göra att det fungerar bättre. Det kan vara svårt att säga nej och därmed riskera att uppfattas som tråkig och ointresserad, och det tar tid att hitta rätt nivå och att acceptera att livet har förändrats. Men det är möjligt, och då kan vardagen fungera bättre, även om det inte blir som innan insjuknandet eller skadan. Det fungerar inte att träna upp sin mentala uthållighet med att göra mer och under längre tid. När omfattningen av den mentala aktivitetsnivån överskrider det som är långsiktigt hållbart för individen, ökar den mentala tröttheten och mentala aktiviteter fungerar i stället allt sämre."

Någon kanske tycker att jag låter bitter - men det ligger inte för mej. Men jag är besviken på att jag inte blivit tillräckligt lyssnad på och jag har hela tiden blivit pressad att jobba på en aktivitetsnivå som enligt det jag läser nu är helt orimlig. Det gör ont att förstå det jag redan i hjärtat vetat - jag har helt enkelt blivit felbehandlad. Jag vill också tillägga att ingen tagit hänsyn till att jag utöver att jag lider av mental trötthet även har en stark fysisk trötthet på grund av hypermobilitetssyndromet vilket ger mej en ständigt överansträngd kropp. Det borde väl vara rimligt att ta hänsyn till båda sakerna anser jag!

Jag hoppas att min nya kunskap om mental trötthet gör att jag kommer stå på mej på ett helt annat sätt nu och värna om mej själv! 

4 kommentarer:

  1. Jag kände också en otrolig befrielse när jag läste informationen om mental trötthet. Nu har jag en läkare som verkar kunna väldigt mycket mer än alla andra läkare jag har träffat om just det här och det gör verkligen skillnad. Det gör så ont att inse att man har blivit felbehandlad, precis som du undrar jag också ofta hur annorlunda tillvaron hade varit om någon läkare hade tagit min mentala trötthet på allvar flera år tidigare. Det är smärtsamma tankar men tankar och känslor som nog behöver respekteras.

    Tillvaron har faktiskt blivit lättare sedan jag läste om hjärntrötthet och fick lättare att respektera min långa återhämtningstid. Med tanke på din yrkesskicklighet (för ja, det lyser igenom i det du skriver på bloggen att du är en kompetent arbetsterapeut) så tror jag verkligen att du kan få till en bättre vardag med hjälp kunskapen i texten. Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK - jag hoppas att jag ska kunna använda mej av min kunskap och erfarenhet till mitt eget bästa!

      Jag tror som du att det ät viktigt att respektera de smärtsamma tankarna och känslorna - för varken jag eller du har blivit behandlad på ett sätt som är okej - sen går det ju inte göra saker ogjort, men det är något helt annat!

      Tänk att det betyder så mycket att bli lyft och bekräftad - om än "bara" av en text på en hemsida - vilken viktig uppgift för vårdpersonal, handläggare och andra som möter personer med utmattning ovh mental trötthet!

      Kram!

      Radera
  2. Min kära okända hjältinna! Från djupet av mitt hjärta! Tack! Tack! Jag undrar får jag skriva ut vissa inlägg? Som detta och ge min doktor? Du tar upp mitt mående till 100%, men själv orkar jag inte skriva en rad.

    SvaraRadera
  3. Ps! Min omgivning inklusive doktorer förminskar mig fortfanade. Jag har dragit ut vissa av dessa sidor. De säger: Ja men du har ju inte haft stroke, traumatisk skallskada. Underförstått, det är en omöjlighet att må så här utan de kriterierna. Att det kan ingå i utmattning i denna grad ignorerar de, och vill gärna tillskriva mig deprimerad, och mer.. Trots att de testerna visar låga värden förutom på tröttheten som drar upp.

    SvaraRadera

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...