onsdag 23 oktober 2013

Även en medveten beteendeförändring tar tid

Under gruppsamtalen på Stressrehab fick vi lära oss att för att förändra ett beteende så måste man medvetet göra på det nya sättet minst 30 gånger. Det vill säga att det tar tid att komma ur gamla hjulspår och man behöver hjälp. För att få upp en bil ur djupa lerspår behöver man kanske både styrhjälp, draghjälp och någon som skjuter på.

Och trots att man försöker ändra sitt beteende så kanske inte de positiva resultaten syns på kort sikt. Dessutom är det fortfarande det gamla som går på automatisk och vips är man tillbaka i gamla hjulspår igen. Det kan kännas hopplöst men det viktigaste är att du ser var någonstans du växlade över till det gamla - att du har medvetenheten.

Vår gruppledare ritade en bild på en tågräls som gick rakt fram - det var de gamla spåren - sen ritade hon dit ett sidospår och hon menade var det nya spåret som vi höll på att medvetet bygga på. Det gamla spåret kommer alltid finnas kvar - jag är ju alltid jag - men det viktiga är att ha ett nytt sidospår att kunna svänga in på då jag vet att det gamla inte är bra för mej.

Det är intressant att läsa att flera andra "utmattningsbloggare" funderar just kring det här med beteendeförändringar som måste göras. I am Charlotte belyser hur svårt det är att göra annorlunda trots att man känner igen sitt gamla jag och ser varningssignalerna. PostDBT skriver i sitt senaste inlägg om mötet med primärvården. I kommentarerna lyfts tendensen att överösas med "snabba livsstilsråd" som ska hjälpa någon ur en utmattning eller stress - men att dessa råd oftast faller platt för att de är "förenklade" och dåligt förankrade hos personen.

Niniz berättar att hon blivit erbjuden en Stresshanteringskurs och en Smärtkurs - men att hon tackat nej eftersom det inte är rätt tidpunkt för henne just nu. Jag har gjort precis samma sak då jag blev erbjuden en Smärtskola mitt i min mest stressade och utmattade period precis innan jag blev sjukskriven. Dessa "kurser" kan bli raka motsaten till tillfrisknande för en person, om det inte är klarlagt att just den personen är på rätt nivå för att orka med. Det är ju helt galet att det kan vara hjälpen som blir det som stjälper en över kanten. PostDBT (och även jag) har tidigare belyst svårigheten med att det mesta idag i behandlings för utmattning och smärta verkar hända på "gruppbasis" - det kallas skolor, kurser osv - med få eller inga möjligheter till individuell planering och anpassning.

Så - du som kämpar - du gör det bra! Fortsätt kämpa för en förändring och kom ihåg att det tar tid - och att det är okej! Låt ingen hetsa dej till något som du inte är redo för - det är du som känner dej själv bäst.

Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...