tisdag 8 oktober 2013

Överstimuleringspanik

Jag pratade med en vän om vad som egentligen hände idag då jag tippade över kanten. 

Enda sättet att beskriva det är ren och skär panik - inte ångest utan en total överstimuleringspanik där jag mest kände för att slänga mej ut genom fönstret för att det inte var lugnt någonstans. Det låter dramatiskt och på gränsen till suicidalt men paniken går faktiskt att jämföra med den panik man kan känna då man sitter fast nånstans och inte kommer loss.

Min vän - som delar min erfarenhet - beskrev hon känt det som att hon är fast i sig själv och inte kan fly.

Det som är så läskigt med den där paniken och överslaget är att minnet blir helt blankt. 

Jag kan se en text på ett papper, läsa den, men inte förstå ett ord. Och inte kommer jag ihåg något i efterhand heller. 

Det är som att jag tittar men inte ser.

Jag kan föra ett samtal men sedan inte minnas nåt av samtalet. Ibland hör jag inte vad den andra säger och oftast behöver jag febrilt leta efter ord i huvudet för att veta vad jag ska säga. 

Det är som att jag lyssnar men inte hör.

Min vän beskrev en annan situation: "Jag kan stirra ut genom fönstret och se samma träd som alltid står där men plötsligt inte förstå att det är ett träd. Det är som att förmågan att bearbeta och tolka bara försvinner."

Det är helt enkelt som att någon dragit ur kontakten. 

Tack min vän för att du förstår! 

5 kommentarer:

  1. Inte för att jag önskar dig allt detta, men att du skriver hjälper nog väldigt många!
    Du har hjälpt mig att förstå att jag inte är ensam, förstod inte alls vad som hände med mig... trodde helt enkelt att jag höll på att bli tokig. Så tack för att du delar med dig så öppenhjärtligt <3 Styrkekramar till dig i massor

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack för att du berättar! Önskar inte heller jag detta till någon annan - men det är väldigt skönt att inte vara ensam!

      Kram

      Radera
  2. Är det inte typisk panikångestattack du beskriver. Känner igen det där med overklighetskänslsa och minnesförlusten. Jag hade en panikattack hos min terapeut en gång och jag minns inget av det men hon har berättat att vi gjorde avslappningsövning och annat, men jag minns inget! Jag känner också för att fly men ibland kan jag knappt röra mig. Ansiktsmotoriken känns konstig.
    Ibland känner jag overklighetskänsla när jag ska handla och då "försvinner jag" och tappar tid och rum. Detta beskriver min läkare mer som dissociasion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv när jag var yngre varit med om både dissociation och panikångest och det är annorlunda upplevelser än det jag kallar översitmuleringspanik. En stor skillnad är att vid både dissociation och PÅ finns det ett stort mått an ångest och en psykisk påfrestning som är outhärdlig. Vid överstimulering så är det den fysiska och mentala belastningen som är svår men jag har oftast inte alls ångest när det sker.

      Tidigare hade jag kontakt med psykiatrin och den läkaren trodde också att det var PÅ vilket medförde att jag agerade som jag har gjort vid PÅ. Jag gick emot impulsen att backa och exponerade mig och tvingade mig själv att fortsätta med den aktiviteten jag höll på med när jag blev överstimulerad. När jag har haft PÅ har det fungerat men konskevensen vid överstimulering har varit den rakt motsatta, jag blev ännu mer utmattat och ju mer jag exponerade mig desto mindre stimulans tålde jag. Jag säger inte att det är så för dig Hanna och ifrågasätter inte din läkares diagnoser. Det jag egentligen vill komma till är att jag tror att det verkligen är två olika saker.

      Radera
    2. Det jag har läst om panikångest kan jag inte relatera alls till det jag kallar överstimuleringspanik - däremot har jag tidigare vid något tillfälle upplevt saker som stämmer mer in på panikångest. Jag kan mycket mer relatera till det som finns skrivet om mental trötthet som kan komma väldigt plötsligt. Denna kvinna skriver om sina upplevelser. http://lenasvensk.wordpress.com/subaraknoidalblodning/ förvisso efter hjärnblödning men dessa problem kan man även få på grund av utmattning.
      Är det inom psykiatrin du har dina kontakter?

      Tack PostDBT för att du hjälper mej att "reda ut begreppen". Jag kan bara hålla med om din beskrivning och jag tror oxå att det är olika saker.

      Radera