tisdag 3 december 2013

ISM och fysisk aktivitet som behandling för utmattning

Något som under åren med diagnostiserat utmattningssyndrom gjort mej frustrerad är då läkare talat om studier som visat vissa resultat för att motivera till hur rehabilitering och återgång i arbete bör genomföras. Jag tror på evidensbaserad behandling så det är inte det som stör mej - utan det är att det talas om det i så svepande ordalag att jag inte blir övertygad utan istället osäker. Det får mej att undra vilka studier som menas och om resultaten verkligen handlar om utmattning?

Igår länkade jag till en skrift från Institutet för StressMedicin - skriften publicerades i samband med ISM:s 10-årsjubiléum och enligt inledningen sammanfattar den kunskapen som finns kring utmattningssyndrom idag och den kunskap ISM tillägnat sig under sitt eget utvecklingsarbete på sin patientmottagning. Man presenterar också resultat från forskning som pågått parallellt med det kliniska arbetet.

När jag läst igenom dessa sidor så är det vissa saker som jag hakar upp mej på och som faktiskt stör mej på samma sätt som läkarens svävande förklaringar. I detta inlägg koncentrerar jag mig på fysisk aktivitet, något jag tidigare skrivit om i flera inlägg och som jag upplever finns mycket oklarheter (och självklarheter) kring som behandlingsform.

I texten är de noga med att konstatera att utmattning och depression inte är samma sak. Detta är bra att ha som grund då vi läser vidare om vad de anser om behandling längre fram:


Under avsnittet behandling och rehabilitering benämns fysisk aktivitet benämns som en av grundpelarna. Samtidigt skriver ISM att det inte finns någon evidens för just utmattningssyndrom. De menar däremot att det finns evidens för att använda fysisk aktivitet som behandling av depression och att man med utgångspunkt från detta kan förvänta sej att samma behandling även har effekt vid utmattningssyndrom:

"Fysisk aktivitet förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom patienterna vanligtvis har dålig kondition både fysiskt och psykiskt sedan en längre tid och behöver återskapa sina resurser. Fysisk aktivitet kan vara en enkel, effektiv och billig metod som alla klarar om råden är anpassade till förmågan. Fysisk aktivitet enskilt eller i grupp, gärna med hjälp av fysisk aktivitet på recept (FAR), är en av hörnstenarna i behandlingen av utmattningssyndrom. Förutom den preventiva effekten av fysisk aktivitet avseende både somatisk och psykisk ohälsa finns ett visst vetenskapligt stöd för ett negativt samband mellan graden av fysisk aktivitet och upplevd stress (30). Det finns evidens för att alla former av fysisk aktivitet påverkar den psykiska hälsan i positiv riktning (31). Ett ökat välbefinnande och minskad upplevelse av stress har beskrivits hos patienter med mental utmattning som regelbundet utövar fysisk träning. Patienten bör välja en träning som han eller hon tycker om (32, 33)."

"Vid 2- års uppföljningen av KART-studien visades att regelbunden fysisk aktivitet minskade risken för depressiva symtom, ångest, upplevd stress och utbrändhet (34). Det finns ännu inga evidensbaserade råd om fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid utmattningssyndrom. I brist på studier gjorda specifikt på patienter med utmattningssyndrom, kan man dock med stöd från studier gjorda på patienter med depression utgå ifrån att fysisk aktivitet som behandling vid utmattningssyndrom har effekt (30, 31). Vid depressionsbehandling rekommenderas en behandlingstid på minst 9 veckor med konditionsträning eller styrketräning (35). Fysisk träning kan vidare ha en avsevärd betydelse för hjärnans kognitiva förmåga inklusive exekutiv förmåga och uppmärksamhet (36), vilka är påverkade vid utmattningssyndrom (37). Det är mycket viktigt att börja aktiveringen från den nivå patienten befinner sig. Träningen utökas successivt i takt med att krafterna återkommer, den får inte bli en stressfaktor. Patienter med fungerande träning uppmanas fortsätta med denna. En del patienter tränar mer än tillrådligt och dessa bör få individuell hjälp att dosera träningen på ett mer funktionellt sätt. Aktiviteter i vardagen är lika viktig som särskilda träningspass! Vid varje besök i hälso- och sjukvården bör patienten få stöd att vidmakthålla den fysiska aktiviteten."

De klargör dock inte hur man kan avgöra att samma riktlinjer för behandling kan ges utan de konstaterar bara att man kan det. Det blir förvirrande och mycket svårt att få ihop med att man tidigare så tydligt deklarerat att depression och utmattningssyndrom är helt olika diagnoser med olika grundförutsättningar hur kroppen reagerar rent biologiskt. Ytterligare en konflikt finns i att å ena sidan uppmärksamma att träningen inte får bli en stressfaktor, men å andra sidan mena att patienten vid varje besök i hälso- och sjukvården ska stödjas att vara fysiskt aktiv.

För att komma till orginaltexten klicka på länken i citaten. Siffrorna i citaten är fotnoter som visar var författaren till texten hämtat sin fakta. Listar de berörda fotnoterna här nedan för den som själv vill läsa vidare:

2. Åsberg M, Nygren Å, Nager A. Att skilja mellan depression och utmattningssyndrom. Läkartidningen. 2013 27 februari;110(9-10):484-6.
20. Sandstrom A, Sall R, Peterson J, Salami A, Larsson A, Olsson T, et al. Brain activation patterns in major depressive disorder and work stressrelated longterm sick leave among Swedishfemales. Stress. 2012 Sep;15(5):503-13.
30. Schnohr P, Kristensen TS, Prescott E, Scharling H. Stress and life dissatisfaction are inversely associated with jogging and other types of physical activity in leisure time -- The Copenhagen City Heart Study.
Scand J Med Sci Sports. 2005 Apr;15(2):107-12.
31. Martinsen E. Fysisk aktivitet – medisin mot utbrenthet? In: Roness A, Matthiesen S, editors. Utbrent, Krevende jobber – gode liv? Oslo: Fagbokforlaget; 2002.
32. Schaufeli WB, Enzman D. The burnout companion to study and practice, a critical analysis. London: Taylor& Francis; 1998.
33. Folkow B. Mental stress and its importance for cardiovascular disorders; physiological aspects, "from mice to man". Scand Cardiovasc J. 2001 Jul;35(3):163-72.
34. Jonsdottir IH, Rodjer L, Hadzibajramovic E, Borjesson M, Ahlborg G, Jr. A prospective study of leisuretime physical activity and mental health in Swedish health care workers and social insurance officers. Prev Med. 2010 Nov;51(5):373-7.
35. Ståhle A, editor. Fysiak aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Elanders; 2008.
36. Hillman CH, Erickson KI, Kramer AF. Be smart, exercise your heart: exercise effects on brain and cognition. Nat Rev Neurosci. 2008 Jan;9(1):58-65.
37. Jonsdottir IH, Nordlund A, Ellbin S, Ljung T, Glise K, Wahrborg P, et al. Cognitive impairment in patients with stressrelated exhaustion. Stress. 2012 Jul 3

2 kommentarer:

  1. Det här med fysisk aktivitet är ett kapitel som stör mig också. Dels stör det mig av anledningen du beskriver ovan men också för att man pratar om fysisk aktivitet i väldigt generella termer och glömmer att patienter med utmattningssyndrom ofta är vana vid att ignorera kroppens signaler om att det är dags för vila. Att bara säga "se till att vara fysiskt aktiv" är i en del fall rent av farligt för många uppfattar det som att de ska ut och springa. Först och främst behöver den fysiska aktiviteten diskuteras mycket mer konkret efter individuella förutsättningar. Det andra som jag inte får ihop är att många som jag läser om i bloggar och på forum upplever en stark försämring vid fysisk aktivitet. Kanske för att de tar i för mycket (åter igen, många får ingen hjälp att göra vettiga begränsningar) eller hänger det möjligtvis ihop med att många inte får lära sig vad återhämtning egentligen är? Hur ska en utmattad person, som har nedsatt återhämtningsförmåga, kunna tillgodogöra sig motion? För att fysisk aktivitet ska vara till nytta kanske man också behöver jobba på kvalitativ återhämtning?

    Jag vet att det är speciellt för dig och mig för vi har andra sjukdomar också som gör våra utmattningar mer komplicerade men det är inte bara vi som upplever att fysisk aktivitet inte känns så odelat positivt som vården ibland påstår.

    För övrigt fick jag instruktioner från sjukgymnasten på Smärtrehab att om jag orkar promenera 15 minuter innan symtomen kommer så kan jag testa att dela upp det. Gå 5 minuter, vila 5 minuter på en parkbänk, gå 10 minuter, vila 5minuter och sedan gå några minuter hem. Så specifika instruktioner har jag aldrig fått förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att du sätter fingret på något väldigt viktigt här - problemen på grund av utmattningspersonlighetens sätt att hantera och icke-dosera aktivitet. Och lägg till det samhällets hets och press då det gäller kondition, träning, viktnedgång och motion och du har definitivt ingen hälsosam fysisk aktivitet. Att jobba med konkreta strategier för kvalitativ återhämtning är jätteviktigt på alla områden tror jag - och speciellt i aktiviteter där der krävs en högre fysisk nivå.

      Härligt att höra att du får specificerade råd för din träning - som faktiskt är rimligt för just dej!

      Radera