lördag 26 oktober 2013

Min modell för inventering av stress- och sårbarhetsfaktorer

Orsaken till att man drabbas av utmattning kan sägas vara långvarig exponering för påfrestningar, utan möjlighet till återhämtning. I ett tidigare inlägg efterlyste jag en inventering eller kartläggning av vilka stress- och sårbarhetsfaktorer som ligger till grund för en persons insjuknande i utmattningssyndrom. Naturligtvis påverkas jag av min utbildning och erfarenhet av att arbeta som arbetsterapeut, men också av att ha levt med diagnosen utmattningssyndrom i över två och ett halvt år. De olika utredningar och den rehabilitering jag fått (med varierande innehåll och resultat) har också bidragit till följande tankegångar. Det är mina tankar som jag delar med er och jag tar gärna emot era reflektioner efteråt och fortsätter tankeprocessen med er.

Jag tror att alla som fått diagnosen utmattningssyndrom skulle behöva hjälp att reda ut vad som är vad för att få förståelse för att man drabbats, komma vidare och undvika att hamna i samma hjulspår igen. Vissa saker tror jag att man få fram på en gång genom att någon ställer rätt frågor, andra saker kan ta mycket längre tid att komma fram till genom samtalsterapi. Jag har också tidigare haft en tanke på att "Utmattningsspiralen" som Socialstyrelsen använder i sin rapport är något som skulle kunna användas för kartläggning inför rehabilitering.

Mina frågor är indelade i stress, sårbarhet och utmattningsspiralen. Under rubriken sårbarhetsfaktorer finns underrubriker: människa, aktivitet och miljö, som jag tagit från den arbetsterapeutiska modellen som förklarar vad som påverkar ett aktivitetsutförande. Under rubriken sårbarhet finns en mängd länkar som går till olika dokument där jag funnit exempel på det man menar kan innebära en extra sårbarhet gällande stress.

Stressfaktorer:
Första kriteriet för utmattningssymtom talar om stressfaktorer: 
Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.

Frågor om stressfaktorer:
  • Se till hela livet - arbete, fritid, vila och sömn - inom vilka områden finns stressfaktorer? 
  • Vilka stressfaktorer tror du har lett fram till att du mår som du gör idag?  
  • Vilka fanns i dåtid och vilka finns kvar?
  • Finns det stressfaktorer som går att minska eller ta bort?
  • Hur ska de stressfaktorer som finns kvar hanteras? 
  • Hur har du hanterat stress fram tills idag? 
 
Sårbarhetsfaktorer:
Kan du se att du har saker som gör dej extra sårbar då det gäller stress? Känner du igen några från listan här nedanför?

Människa
Aktivitet
Miljö

Utifrån utmattningsspiralen skulle jag ställa följande frågor:
  • Har du skalat bort något för att klara av livet som det ser ut idag? 
  • När började du prioritera bort saker?
  • Vad har du skalat bort (till exempel då det gäller regelbunden kosthållning, motion, sömn, rekreation, sociala och intima relationer)?
  • Vilka symtom har du - kan du minnas i vilken ordning de kommit? 
  • Hur mycket tid lägger du på "påfrestningen" och hur mycket grubblar du över den?

onsdag 23 oktober 2013

Även en medveten beteendeförändring tar tid

Under gruppsamtalen på Stressrehab fick vi lära oss att för att förändra ett beteende så måste man medvetet göra på det nya sättet minst 30 gånger. Det vill säga att det tar tid att komma ur gamla hjulspår och man behöver hjälp. För att få upp en bil ur djupa lerspår behöver man kanske både styrhjälp, draghjälp och någon som skjuter på.

Och trots att man försöker ändra sitt beteende så kanske inte de positiva resultaten syns på kort sikt. Dessutom är det fortfarande det gamla som går på automatisk och vips är man tillbaka i gamla hjulspår igen. Det kan kännas hopplöst men det viktigaste är att du ser var någonstans du växlade över till det gamla - att du har medvetenheten.

Vår gruppledare ritade en bild på en tågräls som gick rakt fram - det var de gamla spåren - sen ritade hon dit ett sidospår och hon menade var det nya spåret som vi höll på att medvetet bygga på. Det gamla spåret kommer alltid finnas kvar - jag är ju alltid jag - men det viktiga är att ha ett nytt sidospår att kunna svänga in på då jag vet att det gamla inte är bra för mej.

Det är intressant att läsa att flera andra "utmattningsbloggare" funderar just kring det här med beteendeförändringar som måste göras. I am Charlotte belyser hur svårt det är att göra annorlunda trots att man känner igen sitt gamla jag och ser varningssignalerna. PostDBT skriver i sitt senaste inlägg om mötet med primärvården. I kommentarerna lyfts tendensen att överösas med "snabba livsstilsråd" som ska hjälpa någon ur en utmattning eller stress - men att dessa råd oftast faller platt för att de är "förenklade" och dåligt förankrade hos personen.

Niniz berättar att hon blivit erbjuden en Stresshanteringskurs och en Smärtkurs - men att hon tackat nej eftersom det inte är rätt tidpunkt för henne just nu. Jag har gjort precis samma sak då jag blev erbjuden en Smärtskola mitt i min mest stressade och utmattade period precis innan jag blev sjukskriven. Dessa "kurser" kan bli raka motsaten till tillfrisknande för en person, om det inte är klarlagt att just den personen är på rätt nivå för att orka med. Det är ju helt galet att det kan vara hjälpen som blir det som stjälper en över kanten. PostDBT (och även jag) har tidigare belyst svårigheten med att det mesta idag i behandlings för utmattning och smärta verkar hända på "gruppbasis" - det kallas skolor, kurser osv - med få eller inga möjligheter till individuell planering och anpassning.

Så - du som kämpar - du gör det bra! Fortsätt kämpa för en förändring och kom ihåg att det tar tid - och att det är okej! Låt ingen hetsa dej till något som du inte är redo för - det är du som känner dej själv bäst.

Kram!

måndag 14 oktober 2013

Överstimulering eller ångest?

Jag har fått en del kommentarer på mitt inlägg om Överstimuleringspanik. Tack för att ni reagerar, att ni både ifrågasätter och håller med! Det känns bra - för jag sitter inte på någon vetenskapligt bevisad sanning utan jag försöker beskriva vad jag upplever och vad jag tror att det beror på. Era kommentarer hjälper mej att tänka vidare och att komma framåt. I detta fall känner jag att ämnet kräver ett ytterligare inlägg för att försöka reda ut om panikångest och det jag kallar överstimuleringspanik är samma sak eller inte. Jag tar hjälp av två av mina läsare som kommenterat det tidigare inlägget och lite litteratur jag har hittat på nätet - klicka på citatet så kommer du till orginalkällan.

Hanna skriver: 

"Är det inte typisk panikångestattack du beskriver. Känner igen det där med overklighetskänslsa och minnesförlusten. Jag hade en panikattack hos min terapeut en gång och jag minns inget av det men hon har berättat att vi gjorde avslappningsövning och annat, men jag minns inget! Jag känner också för att fly men ibland kan jag knappt röra mig. Ansiktsmotoriken känns konstig. Ibland känner jag overklighetskänsla när jag ska handla och då "försvinner jag" och tappar tid och rum. Detta beskriver min läkare mer som dissociasion."

Panikångest:
Vid hög stressbelastning kan kroppens livsnödvändiga alarmsystem som signalerar fara och manar till flykt, aktiveras av misstag. Om den drabbade med förnuftet inte finner någon rimlig anledning till rädsle-reaktion kan de kroppsliga symtomen till exempel hjärtklappning, yrsel och tryck över bröstet och overklighetskänslan tolkas som att något katastrofalt håller på att inträffa, till exempel att man håller på att svimma, få en hjärtattack eller att man ska göra något okontrollerat. Dessa katastrofala tolkningar av symtomen ger hjärnan nya farofyllda impulser vilka i sin tur spär på rädsle-reaktionen som snabbt kan eskalera och kulminera i en panikattack. De kroppsliga reaktionerna vid panik är helt ofarliga och skiljer sig inte fysiologiskt från annan rädsla, det enda som skiljer sig är tolkningen av dem. De leder varken till hjärtinfarkt, svimning, psykos eller något annat farligt. Men det är vanligt att de tolkas så.

Dissociation:

Dissociation uppstår som ett resultat av tidigare traumatiska upplevelser och fungerar som ett psykiskt försvar när människans kropp och psyke hotas. Människan stänger, liksom djur som hotas, av de vitala tankarna,känslorna och intrycken och splittrar därmed upp identitet och minne i olika delar som får ta hand omolika aspekter av traumat.

PostDBT (som förövrigt skrivit ett eget inlägg om överstimuleringspanik) svarar henne:  

"Jag har själv när jag var yngre varit med om både dissociation och panikångest och det är annorlunda upplevelser än det jag kallar överstimuleringspanik. En stor skillnad är att vid både dissociation och PÅ finns det ett stort mått an ångest och en psykisk påfrestning som är outhärdlig. Vid överstimulering så är det den fysiska och mentala belastningen som är svår men jag har oftast inte alls ångest när det sker.

Tidigare hade jag kontakt med psykiatrin och den läkaren trodde också att det var PÅ vilket medförde att jag agerade som jag har gjort vid PÅ. Jag gick emot impulsen att backa och exponerade mig och tvingade mig själv att fortsätta med den aktiviteten jag höll på med när jag blev överstimulerad. När jag har haft PÅ har det fungerat men konsekvensen vid överstimulering har varit den rakt motsatta, jag blev ännu mer utmattat och ju mer jag exponerade mig desto mindre stimulans tålde jag. Jag säger inte att det är så för dig Hanna och ifrågasätter inte din läkares diagnoser. Det jag egentligen vill komma till är att jag tror att det verkligen är två olika saker.
"


Utmattning, överstimulering och kognitiva symtom:
Hjärnan har en oerhörd kapacitet för att inhämta information men förmågan att aktivt bearbeta informationen är begränsad. Denna skillnad i kapacitet och förmåga kräver filtrering och sortering av informationsflödet så att det som är viktigast får företräde. Studier av hjärnan har visat att hos en människa som aktivt bearbetar information som kräver koncentrationsförmåga och korttidsminne, filtreras samtidigt inre stimuli, t. ex. smärta, och yttre stimuli, t. ex. störande ljud, så att dessa stimuli inte ska ta över det medvetna processandet av information. Men denna kapacitet är begränsad och överskrids den påverkas prestationsförmågan (Ghatan i Ekman & Arnetz (red.), 2005). 
Kognitiva nedsättningar som problem med att orientera sig i tid och rum, minnesstörningaroch oförmåga att komma på ord kan vara ett desperat försök av hjärnan att skärma av från insamlandet av nya intryck och nya anpassningskrav för att hindra överstimulering av hjärnan.Detta kan upplevas som mycket skrämmande av drabbade personer (Perski, 2006).

Mental trötthet:
Att göra nya saker eller att göra lite mer än vanligt kan också ge en ökad mental trötthet som även kan vara kännbar under flera dagar. Den mentala tröttheten kan också komma snabbt och nästan totalt slå ut förmågan att tänka och mentalt vara aktiv. Då kan man uppleva att man inte alls ha gjort eller hört saker.


Jag tolkar det som jag kallar "överstimuleringspanik" som hjärnans sätt att begränsa insamlandet av intryck och skydda sej från total överhettning - att beskriva det som ett datorhaveri eller att någon dragit ur kontakten är med andra ord inte helt fel. Något jag reflekterade över då jag läste om dissociation är att jag ofta använder det som en medveten strategi för att minska inflödet av sinnesintryck till hjärnan. Exempelvis handlar jag med noggrant genomtänkt lista (slippa planera i affären) keps (begränsa synintryck) och ljud i lurar (begränsa hörselintryck) för att spara energi och göra hjärnan mindre belastad.

tisdag 8 oktober 2013

Överstimuleringspanik

Jag pratade med en vän om vad som egentligen hände idag då jag tippade över kanten. 

Enda sättet att beskriva det är ren och skär panik - inte ångest utan en total överstimuleringspanik där jag mest kände för att slänga mej ut genom fönstret för att det inte var lugnt någonstans. Det låter dramatiskt och på gränsen till suicidalt men paniken går faktiskt att jämföra med den panik man kan känna då man sitter fast nånstans och inte kommer loss.

Min vän - som delar min erfarenhet - beskrev hon känt det som att hon är fast i sig själv och inte kan fly.

Det som är så läskigt med den där paniken och överslaget är att minnet blir helt blankt. 

Jag kan se en text på ett papper, läsa den, men inte förstå ett ord. Och inte kommer jag ihåg något i efterhand heller. 

Det är som att jag tittar men inte ser.

Jag kan föra ett samtal men sedan inte minnas nåt av samtalet. Ibland hör jag inte vad den andra säger och oftast behöver jag febrilt leta efter ord i huvudet för att veta vad jag ska säga. 

Det är som att jag lyssnar men inte hör.

Min vän beskrev en annan situation: "Jag kan stirra ut genom fönstret och se samma träd som alltid står där men plötsligt inte förstå att det är ett träd. Det är som att förmågan att bearbeta och tolka bara försvinner."

Det är helt enkelt som att någon dragit ur kontakten. 

Tack min vän för att du förstår! 

tisdag 1 oktober 2013

Kombinationen smärta och utmattning då?

Jag ville också försöka se vad/om de olika författarna (till böckerna i de tidigare inläggen om "Behandling vid långvarig smärta 1, 2 och 3") skriver om kombinationen smärta och utmattning. Som i tidigare inlägg citerar jag i boken och det är möjligt att jag missat något eftersom min mentala trötthet sätter stopp för att läsa mer noggrant och djupgående.

Kroppens vrede. En bok om smärta har ett helt kapitel som berör depression och ångest i kombination med smärta men inget särskilt kapitel som berör utmattning. I mitt bläddrande har jag faktiskt inte lyckats med att hitta något som rör utmattning. Denna bok har ju några år på nacken - så det är möjligt att utbrändhet-utmattning då tolkades och benämndes som depression. Ett kapitel tar upp sömnstörningar vid smärta (s 225) och eftersom utmattning till stor del bedöms bero på dålig återhämtning framför allt via sömnen (som jag berört i ett tidigare inlägg) så kanske det går att se en koppling där (min egen tolkning):
"Sömnen är nödvändig för att kroppen ska kunna återhämta sig. Långvariga smärtor ger ofta ett stört sömnmönster, som innebär att du inte kommer ner i den djupa sömn du behöver för att må bättre. Långvarigt störd djupsömn leder i sig till kroniska smärtsymtom. Du kan inte sova, därför att du har ont och du får ont därför att du inte kan sova. Det är dubbelt så vanligt med sjukdomar hos dom som har sömnproblem."

Långvarig smärta - behandling och rehabilitering sidan 15
"Att drabbas av smärta är en svår psykisk påfrestning som innebär lidande och den som har ont lever också i ett svårt psykiskt stresstillstånd. Både smärtan i sej och den psykiska påfrestningen leder till trötthet som inte kan vilas bort och störd sömn med frekventa uppvaknanden. Detta leder i sin tur till minskning av den djupa sömnen och därmed också en minskning i insöndringen av tillväxthormon som i förlängningen medför påverkan på alla organsystem. Den som är trött och har ont kan också känna sig både nedstämd och deprimerad. Man vet också att depression kan vara förenad med kroppslig smärta. Bakgrunden till båda tillstånden kan var en brist på signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i vissa av hjärnans bansystem.

När en person på grund av smärta påverkas så att han eller hon är tvungen att avstå från det som upplevs som livets glädjeämnen, lämna sitt arbete och andra funktioner, förstärks upplevelsen av att det inte finns någon väg tillbaka. I detta läge förstärks nedstämdhet eller depression av en sorgereaktion över det som förlorats."

Hjärnkoll på värk och smärta sidan 97
"Smärta och stress hänger ihop. Många med långvarig värk beskriver stressymtom som koncentrationssvårigheter, glömska och sänkt livskvalitet. Det finns flera orsaker till den här kopplingen. 

Smärtan pockar på din uppmärksamhet, den är en inkräktare som ställer sig i hörnet och skriker. Det inverkar direkt på din förmåga att prioritera via de system i hjärnan som styr vakenhet och koncentration. Det här är system som arbetar efter principen att vinnaren tar allt. Varje gång det gör ont i kroppen störs tankarna och arbetsminnet fungerar sämre. Det leder i sin tur till irritation och oro för att du inte ska hinna med dina uppgifter i tid vare sig det gäller jobbet, läxan, städningen, eller husrenoveringen. Hjärnan får helt enkelt inte vara ifred."


Ingen av böckerna tar upp på vilket sätt denna stress och utmattning kan komplicera rehabilitering och tillfrisknande för någon med en långvarig smärtproblematik och detta är ett område som jag anser är alarmerande att ta hand om och belysa!

Synen på välinformerade patienter

Hej! Undersökningsdags igen!  Jag undrar över era erfarenheter av mötet med olika yrkeskategorier och deras syn på välinformerade p...