tisdag 21 januari 2014

Fysisk aktivitet - ett experiment

Under julledigheten har jag medvetet varit väldigt fysiskt inaktiv på grund av att jag behövt avlasta bäckenet. Förra veckan kände jag mig mer i balans igen, bäckenet värkte mindre och sömnen var inte längre lika påverkad av smärta. I måndags bestämde jag mig därför för att testa att vara ute en stund varje dag - att faktiskt pressa mig något lite - men att inte ta ut svängarna allt för mycket. Jag ville se vad som hände om jag rörde mig regelbundet, i en liten dos varje dag.

Hur var då mitt upplägg?
Jag rörde mig långsamt, gick på jämt underlag, stannade upp och tog pauser, gick aldrig längre än totalt ca 400 meter och jag valde bort andra saker vissa dagar (tex. dusch) för att jag skulle kunna gå ut. Aktiviteterna var varierade - promenad runt kvarteret, en tur med familjen till affären, en kort stund med kameran i trädgården etc. - och bäckenbältet användes varje gång. Ingen förändring gjordes varken då det gällde mental belastning eller sociala aktiviteter och 5 av 7 dagar hade jag 6 timmars ensamtid under dagen. Jag antecknade också vad jag gjorde och hur det påverkade mig under dygnet.

Vad blev resultatet?
Måndag och tisdag fick fick jag belastningssmärta i bäcken och nacke direkt under själva aktiviteten men den klingade av då jag satte mig och vilade. Redan tisdag kväll ökade utmattningen, jag blev illamående och hade svårt att somna pga värk i bäcken och nacke. På onsdagen vaknade jag med värk och bäckenet värkte även i vila. Även denna kväll hade jag svårt att somna pga värk i bäcken och nacke och vaknade även under natten för att jag hade ont. Resten av veckan följde samma mönster - belastningssmärta, vilosmärta och störd sömn - lägg till det illamående, matthet och en mental trötthet som bara ökade. Igår var jag tvungen att bryta kontinuiteten då jag konstaterade att aktivitetsnivån helt enkelt var för hög för mig - och det var verkligen inte en dag för tidigt. Jag mådde verkligen uselt - helt utpumpad med värk och illamående - som en zombie. Ljudkänsligheten var sämre än på väldigt, väldigt länge och jag behövde inte ens tvinga mig att vara still. Idag har jag varit något bättre men varit helt i stillhet - och så fort de andra kom hem och märkte jag att jag var extremt känslig och mådde illa i kroppen för minsta lilla ljud.

Vad drar jag för slutsatser? 
 Min kropp är uppenbarligen väldigt känslig för fysisk belastning. Fysisk aktivitet ger mig ökad smärta i framför allt bäcken och nacke som inte bara finns där på dagen utan även tydligt stör sömnen (både insomning och att jag vaknar). Värken går snabbt över från belastningssmärta till vilovärk. Jag har också sett och upplevt hur den fysisk överbelastning har en tydlig koppling till min mentala trötthet. Jag behöver verkligen konkreta åtgärder som minskar belastningen på min kropp så det känns bra att ta erfarenheten av mitt "experiment" då jag ska till den nya sjukgymnasten på fredag. Det känns dock mindre bra i min kropp just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...