torsdag 16 januari 2014

Tankar om förebilder, olikheter och lika värde

Vi brukar alltid prata om dagen som varit då sonen kommer hem från skolan. Då blev han ledsen och började gråta. Han berättade att han är så långsam och alla andra är snabbare än honom på att springa. Detta har ju hänt flera gånger tidigare och vi har uppmuntrat honom att berätta för fröknarna om hur han känner. Han upplever tex att det jobbigt att det är tagen-lekar varje uppvärmning, och att han är långsam och blir tagen först. Hemma har vi pratat om att alla är olika och springer olika fort - och att det är okej.

Men igår la han till något som gjorde oss väldigt bekymrade. Han sa: "Det är för att jag inte har tränat tillräckligt." Jag blev helt paff och frågade varför han sa så. Han berättade att han sagt till en fröken att det kändes tråkigt att alltid komma sist i tagen-lekarna och att hon då sagt att han tränat för lite.

Detta är verkligen inte okej - oavsett om hon sagt exakt så eller om det var sonen som uppfattat det så. Barn i sexårsåldern behöver få leka och ha kul, inte träna och tävla! Idrotten borde vara ett tillfälle att öva samarbete, kroppskännedom och rörelseglädje på. Det får man inte genom att höra att man är långsam på grund av otillräcklig träning.

En lärare är en stark förebild för de barn man möter varje dag. Då är det viktigt om en medvetenhet om vad man förmedlar. Vid pedagogernas presentationer för barnen i början på hösten framkom det tydligt att träning är ett starkt intresse hos dem båda. Som det känns just nu har deras eget intresse och tankar kring träning gjort dem blinda för att barnen är olika - att de har olika förutsättningar och behov.

Vi har mailat pedagogerna för att uppmärksamma dem på problemet och starta en dialog. Jag hoppas att det kan ge positiva ringar på vattnet för fler barn som inte känner att de duger som de är.

3 kommentarer:

  1. Jag blir så ledsen för din sons skull, att han ska behöva känna sig ledsen för att lärarna inte har kompetens nog att möta en grupp med olika behov och olika förutsättningar. De skulle ju kunna ha moment på gympan som innehåller helt olika färdigheter, så att alla får en chans att känna att de är bra på någonting. Den som av olika skäl har svårt att springa fort kanske har tycker om att jonglera? Dessutom finns det under gympan så många möjligheter att öva just samarbete, turtagande och respekt men det kräver förstås att lärarna i grunden respekterar barnen med alla sina olikheter.

    SvaraRadera
  2. Det är verkligen INTE okej att förmedla till ett barn att han inte duger!!! Fy!!! Jag fick också höra som barn att jag var otränad, när det i själva verket var det - visade det sig många år senare - att jag hade ansträngningsutlöst astma. Jag fick höra från den hemska fluortanten attt jag inte borstade tänderna ordentligt för jag hade gula tänder. Ja, det har jag, men det är den färg jag har på emaljen, och som min pappa också hade. Nej, man ska akta sig för vad man säger till barn. De har så lätt att ta illa vid sig och känna att de inte duger. Så bra att du tar tag i det.

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer - svar på dom blev ett eget inlägg publicerat idag! <3 kram!
    http://livetsbilder.blogspot.se/2014/01/tillbaka-till-syftet-allt-annat-skapar.html

    SvaraRadera

Du är som jag!

Jag undrar ofta om du funderar på om det jag lever med kan drabba dig? Om det finns i din föreställningsvärld att du kan bli skadad eller s...