måndag 20 januari 2014

Tillbaka till syftet - allt annat skapar förvirring!?

Tänkte att jag vill tacka och återkoppla så här på era fina kommentarer på inlägget om sonens idrott, då jag samtidigt berättar vad vi fick för respons på mailet till pedagogerna.

Piedra skrev:
"Det är verkligen INTE okej att förmedla till ett barn att han inte duger!!! Fy!!! Jag fick också höra som barn att jag var otränad, när det i själva verket var det - visade det sig många år senare - att jag hade ansträngningsutlöst astma. Jag fick höra från den hemska fluortanten attt jag inte borstade tänderna ordentligt för jag hade gula tänder. Ja, det har jag, men det är den färg jag har på emaljen, och som min pappa också hade. Nej, man ska akta sig för vad man säger till barn. De har så lätt att ta illa vid sig och känna att de inte duger. Så bra att du tar tag i det."
PostDBT skrev:
"Jag blir så ledsen för din sons skull, att han ska behöva känna sig ledsen för att lärarna inte har kompetens nog att möta en grupp med olika behov och olika förutsättningar. De skulle ju kunna ha moment på gympan som innehåller helt olika färdigheter, så att alla får en chans att känna att de är bra på någonting. Den som av olika skäl har svårt att springa fort kanske har tycker om att jonglera? Dessutom finns det under gympan så många möjligheter att öva just samarbete, turtagande och respekt men det kräver förstås att lärarna i grunden respekterar barnen med alla sina olikheter."

Jag håller med dej Piedra, man behöver verkligen fundera lite extra på hur man som vuxen uttrycker sig i förhållande till barn. Vi använder så ofta abstrakta begrepp och ironi, något som barn inte förstår utan tolkar konkret. Och jag tycker och tror som PostDBT att gympan behöver utformas på ett sätt som gör att alla har en chans att få känna sig bra på något.

Vi fick ett långt mail till svar från pedagogerna. Bland annat skrev de:
"Efter uppvärmningen igår, så samlade vi barnen i en ring (innan vi skulle fortsätta med cirkelgympan). Då sa er son att han kände sig långsam och att det inte var kul att han blev tagen hela tiden. Det var då även fler barn som också sa att de tyckte att de jämt blev tagna först och kände att de var långsammast. Vi pratade då generellt om vad som behövs för att man ska orka, må bra och bli snabbare och vi kom fram till att man måste träna mer och äta bra mat och sova. Vi pratade även om att det är okej att man springer olika fort och på olika sätt – vi är ju alla olika och bra på olika saker."
Det är just detta som jag har så svårt för. Eller, jag tycker ju att i sak har de ju rätt i det som de påstår. Men just när det gäller att diskutera saker som att bra kost, god sömn och träning gör att man springer fortare och samtidigt säga att det är okej att vara olika. Jag tror att det kan vara ganska förvirrande och motsägelsefullt för en sexåring. Hur kan det vara okej om vi springer olika fort då fröken säger att jag måste träna för att bli snabbare?

Jag hade nog önskat att pedagogerna tog sin chans att komma bort från jämförelsetemat genom att föra tillbaka barnen till vad som var syftet med leken - nämligen uppvärmning. Kanske så här: "Jag förstår att det känns jobbigt att bli tagen hela tiden, och att du inte vill känna dig långsam - men vet ni, det spelar ingen roll om ni var snabba eller långsamma, vi gjorde inte den här leken för att vara snabba - vi gjorde den för att bli varma." Sen skulle med fördel en diskussion kunna föras mellan elever och pedagoger om de är varma, om de kan känna hur hårt hjärtat dunkar, om de blev andfådda eller svettiga - och de skulle kunna berätta om själva syftet med att ha uppvärmning. Barnen själva hade också kunnat få klura och fundera över vilka andra saker de skulle kunna göra som skulle kunna fungera som uppvärmning.

Vi ska skriva ett svar - antagligen med liknande innehåll som i stycket här ovan - men det viktigaste vi vill ha fram är att för oss är det viktigt att ha en dialog om vad sonen berättar om skolan här hemma. För även om de i skolan har en uppfattning om hur sonen trivs och vad han tycker om, så behöver det ju inte vara det som han tycker och tänker innerst inne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar