torsdag 13 februari 2014

Efterlysning - omvärldskunskap i vården

Har pratat med psykologen som gjorde bedömningen nu i eftermiddag och jag fick känna av hur extremt lättstressad jag är. 

Han började prata om att han kunde skriva i remissvaret att han bedömde att jag skulle klara av Smärtrehabs program nu. Som tur fick jag ur mig att de vad jag vet har program flera dagar i veckan - och det förstod ju psykologen att det inte  skulle fungera. Jag sa att det kanske skulle vara lämpligare att han skrev något om eventuell förnyad bedömning eller ännu hellre att jag borde få psykologsamtal via Smärtrehab.

Jag vet att han bara ville väl - men jösses vad läskigt att han kunde tänka sig att skriva så - trots att han inte alls har koll på hur verksamheten på Smärtrehab fungerar. Och egentligen vet han ju inte heller hur jag fungerar - han bedömde ju mitt psykiska mående och lämnade egentligen allt det andra därhän. Det enda vi pratade om var ju att jag hypotetiskt trodde att jag eventuellt skulle klara en gång i veckan, någon timme, om allt annat las på is under tiden - beroende på innehåll naturligtvis. 

Usch - stressen i magen satt kvar i flera timmar - som en stor klump av is. 

Just det, jag får inte samtal via psykiatrin, men det hade ni nog redan fattat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...