fredag 7 februari 2014

Inte så kontextlöst i alla fall...?

Återigen hamnade jag i att jag inte kunde låta bli att gräva vidare ytterligare. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med information som jag just hittade. Det är dessutom information som finns under personligt ombud egna publikationer - nämligen skriften Vad är ett psykiskt funktionshinder, vilket är en utredning gjord av staten genom Nationell psykiatrisamordning.

Begreppet psykiskt funktionshinder hänvisar till konsekvenser för individen av psykisk störning. Konsekvenserna kan uppstå till följd av funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar hos individen och bestå av omgivningens utformning eller reaktioner. 
En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning. 
I första hand avses med ”viktiga” aktiviteter som kopplar till områden där individen själv anger delaktighetsinskränkning (inskränkt engagemang på livsområden). Exempel på viktiga livsområden är de som handlar om en persons basala liv i samhället: boende, studier, arbete, sysselsättning, social gemenskap/relationer, fritid. 
En svårighet kan vara väsentlig därför att den drabbar individens delaktighet på ett livsområde som är betydelsefullt för honom eller henne, även om denna svårighet utifrån sett kan te sig som relativt lindrig. I övrigt är svårigheter väsentliga i kraft av att de omöjliggör ett självständigt liv ute i samhället. 
Denna definition utgår inte från någon stipulerad ”intjänande- tid”. Varaktighetskriteriet formuleras i stället som antingen en minst årslång historia av påtaglig aktivitetsbegränsning eller som en prognostisk bedömning om förutsedd sådan begränsning under en avsevärd, minst årslång period. 

Utifrån denna skrift skulle alltså teoretiskt en person - med ett nydiagnosticerat utmattningssyndrom med prognos på minst ett år eller med ett utmattningssyndrom som varat minst ett år, som ger inskränkningar i delaktigheten i för personen själv viktiga livsområden - kunna få hjälp av ett personligt ombud. Detta bekräftas senare i skriften där specifika dignoser tas upp och utmattningssyndrom som ett långvarigt och genomgripande psykiskt stresstillstånd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...