tisdag 4 februari 2014

Kaos

Famlar i mörkret i någon slags ogreppbart kaos utan någon fast mark under fötterna. Det svindlar. Har suttit begravd i tre års sjukskrivningspapper och journaler ännu längre tillbaka för att få lite ordning i röran men det blir bara mer och mer splittrat. Mitt liv - inte deras som rört till det. 

Jag orkar inte kastas fram och tillbaka längre - inte kämpa för att få rätt hjälp eller svar på mina frågor. För varje vårdinstans jag skickas till får jag nya namn på mina besvär och min process i att acceptera och anpassa får ta en annan riktning. Mitt liv - inte deras som utreder det. 

Snart är det tre år jag befunnit mej i detta sjukskrivningskaos och jag har inte kommit en millimeter närmare arbete. Jag har har till och med mer ont och är mer isolerad än då jag först blev sjukskriven. Aldrig kan jag slappna av och släppa taget. Mitt liv - min dagliga kamp. 

Någonstans har det gått fatalt fel. 

2 kommentarer:

  1. Någonting har verkligen gått jättefel och jag är så ledsen för din skull. Sörj och gråt så länge du behöver. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kämpar som en galning för att förstå. Blandat med gråt över hur det är. Samtidigt är jag övertygad om hur jag inte vill att det ska bli. Tack för din omtanke. kram

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...