onsdag 12 februari 2014

Kokar över snart

Bara går och fräser och muttrar just nu - känner mig som en gryta som är påväg att koka över.

Är så arg, lessen och frustrerad över att allt bara är så här. Att ingen vill ta på sig att tolka helheten. Att det finns hjälp att få - men inte verkar vara möjligt att få i denna del av landet. 

Det förstärktes oxå av att jag behövde prata med läkaren och utvärdera medicinering. Hon frågade vad psykiatrin sagt på bedömningen och när jag berättade att jag ännu inte fått slutgiltigt svar men att de var tveksamma eftersom varken utmattning eller smärta låg inom deras ansvarsområde sa hon - "Men får du möjligheten så ta den, för jag tror att det skulle vara riktigt bra". Hur då bra? - tänker jag nu så är i efterhand. Om mina diagnoser inte finns inom deras ansvarsområde så har de varken kunskap eller erfarenhet att bemöta mina besvär på rätt sätt. Hur bra blir det? Då är ju risken överhängande att de tolkar mina besvär med sina glasögon - och vips är överbelastningsbesvären ångest som ska utmanas eller tröttheten depression som ska aktiveras bort. 

Vet inte ens var jag ska börja någonstans eller vem jag ska vända mig till - ingen instans vill ju ha med mig att göra - och primärvården vill inte jag ha med att göra! 

Insåg förresten idag att jag visst är ganska van vid att ha ont. Satt i soffan, och efter en väldigt lång stund reflekterade jag över att jag satt på en sax och hade spetsen in mot höften. Den var spetsig och gjorde riktigt ont - min hjärna tolkade det som den "vanliga" smärtan och accepterade läget. Läskigt. 

4 kommentarer:

  1. Det är inte riktigt klokt hur inkompetent en läkare kan vara, det borde inte vara över hennes förmåga att förstå att det viktiga är att du får rätt vård, inte vård i största allmänhet. Jag förstår att du kokar över av frustration och ilska, kan din man hjälpa dig med vc-byte? Inte för att det löser alla problem men för att det i alla fall skulle vara ett steg på vägen att få en läkare som är lite intresserad av HMS? Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så!

      Jo min man skrev upp en lång lista på saker som han skulle kunna hjälpa mej med igår - sen kan jag kanske önska att han vore en mindre "snäll" typ i dessa sammanhang. Men jag hoppas att han lyckas nå fram!

      kram!

      Radera
  2. Jag hör till psykiatrin pga jag har ångest och depression men också en kraftig utmattningsdepression Så det kanske inte är underligt att jag får mitt stöd därifrån. Jag har en vän som har stor smärtproblematik pga benskörhet och detta leder till att hon blir utmattad och hon får också psykologhjälp inom psykiatrin. Så jag tycker inte alls att det är så att de inte vet något om utmattning. Psykologen som gjorde min add-utredning sa att det var jätteviktigt att jag fick lugn och ro och inte skulle pressas till något som gör utmattningen värre. Jag får KBT- samtal utan att behöva pressa mig till saker. Vi försöker inte utsätta mig för jobbiga situationer för att övervinna ångest. Jag behöver bara skatta själv hur mycket ångest jag hade när jag tex lagar mat. Vi tar reda på vad jag tänker och hur det känns i kroppen mm. Hon är mycket medveten om min stresskänslighet och utmattning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Jag menade inte att det inte gick att få "vettig" vård på någon av Sveriges alla psykiatriska kliniker. Har skrivit ett förtydligande till detta inlägg i ett nytt inlägg.

      Tack för att du delar med dig av att både du och din vän fått bra hjälp inom psykiatrin - jag betvivlar inte detta överhuvudtaget. Jag vet tyvärr att det finns många som inte har den goda erfarenheten - och att vården i mitt landsting förmodligen är organiserad på ett annat sätt än i ditt.

      Kram!

      Radera