torsdag 6 februari 2014

Möte med FK

Samtalet med handläggaren gick bra - tror jag.

Men det tar så grymt mycket energi att berätta och förklara, rätta till missuppfattningar och vara realistisk utan att verka allt för pessimistisk. Och inte veta om man når fram på djupet. Det är också bra att ha en sjukgymnast med gott rykte - men jag fick känslan av att handläggaren trodde att sjukgymnasten kunde genomföra mirakel. Det enda jag kan sträcka mig till är att jag är försiktigt optimistisk - om att hypermobiliteten kanske kommer bli en aning lättare att leva med.

Hon blev jätteförvånad då hon frågade hur jag såg på arbete i framtiden och att jag inte tror att jag kommer att kunna jobba heltid - och inte som arbetsterapeut. Hade hon förstått hur de tre senaste åren såg ut, vad jag har kämpat och jobbat för att må bättre - så hade det väl inte varit så svårt att förstå? Samtidigt så verkade det gå in hos henne vilken låg aktivitetsnivå jag har då jag berättar att det inte fungerar att duscha och promenera samma dag. 

Nåväl.

Planen är att fram till maj ska vi ha mailkontakt då och då. Hon vill invänta "vändningen" som hon hoppas att min sjukgymnast ska bidra till innan vi gör något mer. 

2 kommentarer:

  1. Det verkar vara väldigt svårt att förstå exakt HUR lite vi orkar, samtidigt som vi ju inte orkar förklara hur mycket som helst heller..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är sannerligen ett dilemma - att behöva förklara för att någon ska förstå samtidigt dom att just det dränerar extremt på energi. Nu väntar psykologbedömning på måndag - då är det dags för en ny förklaringsomgång...:-(

      Radera