tisdag 18 februari 2014

Till dej - du som tror att jag är ovillig och lat.

Lat är inget ord som någon någonsin använt om mig - plikttrogen och effektiv har varit mitt epitet, på gott och ont. Jag skolkade aldrig, gjorde mina läxor och klarade mina prov. Jag har inte legat samhället till last utan jag har arbetat och försörjt mig själv från den dag jag fyllde arton. Inte ens böter har jag fått, jo en gång för att jag inte hade lyse på cykeln - och okej på biblioteket, för att jag inte kunde slita mej från alla böcker jag ville läsa. 

Jag hade högskoleutbildning då jag var 22 och har sedan arbetat med att få andra människors vardag fungera. Sen jag var nio år har jag levt med smärta - men inte låtit den stoppa mig, jag har bitit ihop och fortsatt. Jag har velat mycket och genomfört mycket. 

Men inte en hel livstid skulle räcka till för att genomföra allt jag skulle vilja göra. 

Varken då eller nu.

Tyvärr kan man väl säga att lite ovilja och lathet i livet hade gjort mej gott - då kanske jag hade mått lite bättre nu.

För även i min sjukskrivningsprocess och rehabilitering har jag varit trogen och gjort allt de ni önskat av mig. Testat de mediciner som föreslagits, gjort de utredningar som jag remitterats till, deltagit i de behandlingar som planerats. Inte en enda gång har jag vägrat utan accepterat och genomfört - trots stora negativa konsekvenser för mej, min hälsa och min familj.

Ja, jag har till och med gjort mer än ni begärt. Tagit egna initiativ till att arbeta med mig själv, min kropp och mitt accepterande under tiden alla ni andra väntat på vården. För jag har inte velat vänta, jag har velat komma framåt för att hitta ett sätt att leva och vara aktiv - trots mina besvär. 

Och till dej som blir förvånad över att jag inte tror att jag kommer tillbaka till ett heltidsjobb - snälla pröva att gå i mina skor och se om du fortfarande känner dej förvånad. Under tre års tid har jag - trots att jag deltagit i allt ni föreslagit, varit engagerad och målmedveten - bara blivit sämre av det ni erbjudit och ansett vara det rätta. Sämre från ett utgångsläge som redan varit riktigt dåligt. Hur tror du att jag ska kunna tro något annat då ett tusen nittiofem dagar har gått utan att ni har lyssnat på vilken väg jag tror skulle kunna leda till en förbättring. 1 576 800 minuter då jag prioriterat att lyssna på er och kämpa för att det ska fungera så till den milda grad att min familj har blivit ännu mer lidande än vad den redan var från början. 

Ikväll gråter jag för att jag inte heller i natt orkar sova bredvid min man, över att bettskenan är trasig så alla dagar med värk, yrsel och illamående som krävdes för att få den att fungera är förgäves och måste göras om, över väntetider, oförstående läkare, bristande samordning, parallella spår utan kommunikation, nya kontakter och nya förväntningar. 

Jag vill bara få utrymme att lära mej leva mitt liv med de förutsättningar jag har nu. Att anpassa mej och hitta nya vägar. 

Snälla ge mej den möjligheten - vi vill ju samma sak du och jag - snälla när ska du förstå? 

16 kommentarer:

  1. Väl talat! Det här behöver spridas. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan ju inte tala för alla som är utmattade men min känsla är då att jag absolut inte är ensam om denna bakgrund!

      Help me spread the Word! <3

      Radera
  2. Känner bara att jag vill ge dig en varm lång kram! <3 Det kommer upp många negativa tankar om både det ena och det andra men jag ska inte skriva det här för det hjälper ändå ingen. Vill bara ge dig styrka att orka fortsätta, fortsätta vara du och ingen som någon annan försöker få dig att vara! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kramen - den värmde! <3

      Annars är det helt okej att kräkas ur sej en massa negativt - tror att vi är många som känner igen oss!

      Kram!

      Radera
  3. Ett mycket bra och otroligt viktigt inlägg! Det behövs förståelse! Om vi någonsin ska kunna bli bättre behövs förståelse från politiker, vården och från människor runt omkring, för när man ska kämpa mot dem också orkar man bara inte. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förståelse OCH förtroende att jag som patient bär på en massa erfarenhet och kunskap om hur det är att vara jag! Bara för att jag blivit sjuk raderas inte alla år med erfarenhet ut, bara för att vi får kognitiva problem så blir vi inte ointelligenta!

      tack och kram!

      Radera
  4. Åh, vad jag känner igen mig! Finns det undersökningar på kopplingar mellan "duktig flicka-syndromet" och utmattning? Menar förstås inte att du ska ge dig in och leta, men om du vet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fattar vad du menar, vet inte om det rent konkret finns studier om duktiga flickor. Dock såg jag hos Prestationsprinsen denna studie: http://prestationsprinsen.wordpress.com/2014/02/04/skolan-gynnar-angest-och-samvetsgranna-elever-snarare-an-intellektuellt-nyfikna-detta-motverkar-djupinlarning-enligt-ny-avhandling-2/
      Där man visat att skolan gynnar personer som är samvetsgranna och ångeststyrda. Om nu redan grundskolan gynnar detta, hur är det då i högre studier, och i arbetslivet?

      Radera
  5. Du är en alltför duktig flicka...Vet hur sådana fungerar. Men idag har jag varit hos läkare på vc med min arm, jag hade tennisarmbåge ( fniss) förmodligen p.g.a. för mycket läsning i sängen och den orsakad av trötthet och leda...Hon lovade ställa upp och hjälpa mig om min sjukskrivande läkare inte kommer igen!! Som grädde på moset var jag hos en arbetsterapeut efter det och fick nya handledsskenor. Jag frågade om Vardagsrevidering, fysioterapi och hon hade precis gått kurs i det förstnämnda och ville starta grupp...Hade koll på var det finns basal kroppskännedom att få och att naturorienterad rehabilitering också är på intåg i regionen. Alltså mycket bra och matnyttig info på en gång!! Att jag ö.h.t kunde fråga om detta var till stor del DIN förtjänst, har fått så många tips på din blogg. Så...TACK! än en gång och stå på dig, tro på dig själv, köp inte allt.
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och tack igen! Så fantastiskt att höra att min "reklam" fungerar! ;-) Skämt å sido, jag hopas verkligen Vardagsrevidering är så bra som det låter! Håll kvar den kontakten med arbetsterapeuten! Och med läkaren! Har hon lovat så har hon! :-)
      Kram!

      Radera
  6. Jag inser att det kanske lät som en ganska dum fråga och att kopplingen är rätt uppenbar. Vad jag tänkte var om det finns ett konkret, mätbart samband mellan exempelvis höga betyg och utmattning senare i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se min kommentar längre upp! Jag tror att det behöver göras fler studier på skolelever ovh stressymtom/utmattning - för det kryper tyvärr djupt ner i åldrarna!
      Kram!

      Radera
  7. Nej, du är sannerligen inte lat! Ber att du ska få dagar att njuta av snart<3!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! <3 Jag har drömt om våren och sommaren i stugan idag - och njutit av att fantisera om hur mysigt det ska bli!

      Radera
  8. Till Jenny som frågade om det finns kopplingar mellan "duktig flicka" och utmattning, det finns det! Aleksander Perski har skrivit en hel del om just prestationsprinsessor. Jag hittar inte artikeln nu men jag tror att han även nämner det i den här videon http://www.ur.se/Produkter/172498-UR-Samtiden-KI-forskare-forelaser-Stress-prestationsprinsessor-och-prinsar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för hjälpen med svar till Jenny! Kram

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...