onsdag 26 mars 2014

Att tvingas samordna sin egen vård

I en debattartikel i DN skriver Vårdanalys myndighetschef Fredrik Lennartsson:

"Den nulägesanalys som Myndigheten för vårdanalys presenterar idag visar att en majoritet av dagens sjukvård riktas mot patienter med kroniska sjukdomar. Vården av personer med kronisk sjukdom präglas dock av bristande samordning mellan olika vårdgivare, bristande involvering av patienten och av att vara alltför reaktiv. Vården är i sin nuvarande struktur och med nuvarande arbetssätt inte rustad för att möta dagens patienter med allt mer komplexa behov."

"Resultaten visar tydligt att vården av personer med kronisk sjukdom inte utgår tillräckligt från patientens behov. Även om lagar och andra bindande regler ställer krav på vårdgivaren att samordna vården, lägger vården i praktiken ett stort ansvar på patienten eller närstående att samordna sin egen vård. Bristande samordning orsakar onödigt lidande för patienten, men också merarbete för den redan pressade vården. Patienter som saknar information söker, kanske på grund av oro, vård helt i onödan. Andra kanske kontaktar vården för sent med konsekvensen att behandlingen försvåras och patienten blir sämre."

Läs hela debattartikeln här och den omskrivna nulägesanalysen "VIP i vården?" här

Det är sorgligt men samtidigt skönt att läsa debattartikeln. Sorgligt för att det bekräftar känslan av att detta inte bara är mitt problem utan ett systemfel i vården.

- Det är inte bara jag som kämpar -

Skönt av samma anledning.

- Jag är inte ensam -

Att höra från myndighetshåll att det inte ska vara så här är också något jag tar med mig för att stärka mig själv i den fortsatta kampen.

- Jag har rätt att förvänta mig att slippa samordna min vård -

4 kommentarer:

  1. Känner så väl igen det där. Senaste händelsen är att stressmottagningen inte tar emot remisser från psykiatrin, endast från primärvården. Alltså behövde jag boka tid hos min husläkare, som egentligen inte alls varit inblandad i utmattningen hittills och därför heller inte kan min historia. Så börja om från början igen med andra ord..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ger ju "merarbete" för både patient och vårdgivare. Tänk vad mycket enklare om någon som redan är insatt i fallet är den som kan skriva remissen. Vad mycket kunskap och information som faller bort på vägen...

      Radera
  2. Hade jag inte samordnat min egen vård, då skulle jag för länge sedan deklarerats som avliden.

    Waran heter preparatet som alla genom sjukvården måste känna till, eftersom detta blodförtunnings medel påverkar/stör medicinska ingreppen.
    Till och med tandläkarbesöket påverkas.

    Inte EN gång fick jag medicinering som påverkade effekten av Waran, eftersom läkaren har inte frågat eller läst min journal.
    Vad fan hjälper brickan som vi användare av Warfarin har hängande på halsen?
    Inte ens det långa ärret på min bröstkorg (hjärtoperation), får dessa läkare att anta att jag KANSKE använder Warfarin....

    Många har drabbats av kronisk sjukdom tillstånd just på grund av bristande samarbete mellan de olika vård sektionerna.

    När jag blev utskriven från Stroke avdelningen, frågade jag vilken läkare skall ta hand om min medicinering framöver, svaret blev - din vårdcentralens läkare....

    Man skall vara frisk för att orka samordna ordna sin egen vård, det är inte en uppgift för en sjuk individ - definitivt inte med kroniska sjukdomar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det spelar ingen roll hur skickliga de enskilda vårdgivarna är på sitt eget område, om de inte kan se till helheten - den samlade bilden av den de har framför sig.

      Det tar oerhört mycket energi att vara den som värnar och vakar över sin vård. Den som ska samla ihop alla trådar.

      Radera

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...