torsdag 27 mars 2014

När orden landar rätt

Lättad men helt slut - alldeles för trött för att formulera något vettigt. Men jag försöker ändå för jag vill och behöver minnas.

Sjukgymnasten förklarade det som att jag just nu balanserar jag på en smal, smal linje. Både för låg och för hög aktivitetsnivå gör mig sämre. Att balansera på den smala linjen kräver extremt mycket energi. Målet är att kunna bredda linjen - min aktivitetsförmåga - utan att smärtnivån ökar.

Känsligheten för belastning kan minskas genom att öka funktionen - genom att lära kroppen att använda rätt muskler till rätt saker minskar också energiutsläppet. Men hur mycket känsligheten kan minska går inte att säga. Det går bara ta ett steg i taget - små ministeg - och just nu är det nedre trapezius som ska väckas till liv. Sjukgymnasten sa att just nu är det lika svårt som att kräva att en blind ska klara av att se på en syntavla - och jag behöver mycket stöd för att klara av det. 




Små, små övningar med skulderbladen en kort stund gjorde mig så trött att överkroppen kändes som gelé, kunde knappt sitta och jag började gråta okontrollerat. Det kändes på ett sätt bra att få en sådan direkt överbelastningsreaktion där och då för det skapade ett bra samtal - och han såg och bekräftade vad som hände.

När han fick höra FK-handläggarens förvåning över att jag inte trodde att jag skulle kunna jobba heltid sa han på en gång att striden med sådan okunskap och oförståelse ska jag inte hantera själv utan hänvisa till honom och läkaren.

Och jag känner hopp igen.

4 kommentarer:

  1. Åh, vad glad jag blir när jag läser detta! Inte för att du är helt slut, förstås, men det tror jag du förstår. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag förstår. Och jag är förutom helt slut också glad och lättad.

      Radera
  2. Förlåt att jag förföljer dig.. men jag blir så glad för din skull! GRATTIS till en bra vårdkontakt!!
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du följer mej! Så be inte om ursäkt! Tack, ja det känns bra. Ett steg i taget nu.

      Kram

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...