torsdag 27 mars 2014

Rädsla för att inte bli förstådd

Trots att sjukgymnasten är den som hittills visat nästan störst förståelse kring min situation - och varit den som tydligt uttalat att min upplevelse måste avgöra vilken aktivitetsnivå som är aktuell - känner jag mig nervös och lite rädd. 

Jag ska dit i eftermiddag. 

Rädslan handlar om att bakslaget ska nonchaleras och bagatelliseras. Att inte den svacka som för många möten, trasig bettskena, "vrickad" käke, allergisk reaktion och avbruten tejpbehandling ska räknas som tillräckligt djup för att vara giltig anledning att tycka det är jobbigt. Mest av allt är jag nog rädd att något ytterligare ska läggas på mig i detta läge som kan fördjupa gropen ytterligare - innan jag har hunnit hämta mig något. 

Det tar sån tid att ta sig upp ur gropen.

2 kommentarer:

  1. Det är hemskt när det går så långt att man inte ens vågar hoppas på en person som tidigare varit (och förhoppningsvis fortfarande är) förstående. Håller tummarna för att mötet gick bra och att du blev tagen på allvar! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns som att alla dåliga möten kväver de bra, men någongång ska det bara vända!
      Kram!

      Radera