fredag 7 mars 2014

Stressad men stolt

De senaste dagarnas inlägg har berört detta med att som patient vara "besvärlig" ställa krav och ligga på. Att läsa om alla andras upplevelser, kommentaren från Jessica och otydligheten kring en massa saker har gjort mej ledsen men också arg. Ilskan  ledde bland annat till att jag programmerade mailen så att jag begär läskvitto.

I eftermiddags fick jag svar från min FK-handläggare där hon även gav mej ett datum för en ny träff redan i april. Vid vårt möte senast sa hon att hon ville träffa mig i maj. Jag kände hur stressen började krypa i magtrakten på en gång. Istället för att göra som vanligt - gå och grubbla och känna mej besvärlig av bara tanken på att ifrågasätta tiden och fråga om en anledning - så skrev jag ett mail tillbaka med dessa frågor.

Fick ett nytt mail ganska snabbt som tyvärr inte gjorde mej ett dugg lugnare. Hon skrev bara.

"Det stämmer att vi sa cirka maj månad. Jag har lite andra funderingar som gör att jag inte skulle vilja vänta till maj månad."

Av det svaret blev jag skitstressad! Men bet ihop och bestämde mej återigen för att vara rak och ärlig så jag skrev och berättade att jag undrade, att det gjorde mig stressad och om hon hade möjlighet att delge mej vad det var som gjorde att hon valde att tidigarelägga mötet. Sånt här brukar jag normalt tycka är väldigt obekvämt, och det var det väl nu också men jag hade bestämt mej - eftersom jag inte orkar gå runt att vara stressad en hel månad.

Fick även nu ett snabbt svar:

"Jag vill följa upp vårt samtal vi hade förra gången. Eftersom jag ville avvakta ditt möte på Psykiatrin och en påbörjad behandling där föreslog jag maj månad. Eftersom du inte kommer att vara där skulle jag vilja tidigarelägga vårt möte. Jag brukar ibland träffa mina personer ofta ibland med längre mellanrum. I mitt arbete ingår att bedöma behov etc."

Så det var egentligen ingenting som gick utanför mallen vilket jag trodde och blev stressad av. Insåg också att min gamla handläggare träffade jag bara då det handlade om avstämningsmöte.

Så nu känner jag mej stolt över att jag blottade mej och var sårbar, men samtidigt ställde krav. Försöker andas bort stressreaktionen som satt igång i min kropp - och skickar samtidigt en uppmaning till er som möter stressjuka personer i ert arbete att vara extra tydliga i er kommunikation för att undvika onödig stress.

4 kommentarer:

  1. Bra, du har verkligen anledning att vara stolt över dig själv. Det är hög tid att alla som är involverade i sjukskrivnings- och rehabiliteringprocessen börjar förstå att deras agerande kan göra skillnad, även i fråga om saker som de anser är småsaker,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk om hon redan i första mailet hade sagt anledningen till att hon ville träffa mej en hel månad tidigare än avtalat. Vi är inga tankeläsafe. Det här var förövrigt ett tillfälle där en massa negativa gamla erfarenheter från tre år som sjukskriven spillde över.

      Radera
  2. Bra jobbat! Förstår inte alls hur hon kunde uttrycka sig så?! Väldigt klantigt om jag får säga det själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja uttrycker man sej på det sättet har man inte reflekterat så mycket över hur mina ord kan påverka någon annan.

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...