söndag 2 mars 2014

Utför ett stup

Idag hände något märkligt.

Jag pratar ju ofta om att "symtomen är mina vänner" eller beskriver symtomen som "varnande trummor". Under åren som gått har jag kämpat hårt för att lära känna mina tidiga symtom för att kunna bromsa i tid för att kraschen inte ska bli så hård. 

På grund av att jag lärt känna min kropp så väl har jag märkt att överbelastningen kommer successivt - som en långsam nedförsbacke - och att det faktiskt går att häva ett bakslag utan att det slutar i katastrof.

Idag kändes det som att jag körde utför ett stup.

Vi var i stugan, hade det jättemysigt och grillade korv till lunch. Det var milt väder och vindstilla, dock var snön som är kvar tung och lite "skarig". Då jag brukar bli trött av att vara i stugan fram och tillbaka över dagen gjorde jag inte mer än vanligt. 

Helt utan förvarning började höften/bäckenet värka mer än på länge - och då jag satte mig för att vila så var det som att kroppen stängde ner helt och hållet. Benen och armarna blev som spaghetti och det värkte plötsligt inte bara i bäckenet utan också i nacken, axlarna, armarna, revbenen, benen, knäna - ja överallt. Jag mådde illa och kallsvettades och det var bara att lägga sig trots att vi var i en ouppvärmd stuga. 

Två och en halv timme - hemma - under het värmefilt i horisontalläge har minskat värken något men jag är totalt kraftlös. 

Vad hände egentligen?

Jag drar mig till minnes att min upplevelse av att jag tappat mina tidiga varningssignaler inte är helt ny - jag har upplevt det tidigare - under förra perioden jag testade medicinering för min långvariga smärta. Men så förvirrande! Varför fick jag inte de vanliga varningssignalerna? Är detta ett tecken på att medicinen börjar verka? Vad är det som händer då jag bara tar slut så här? Beror det på något annat än det som medicinen ska påverka? 

Viktiga frågor som jag verkligen vill ha svar på!

Uppdatering:
Hittade ett gammalt inlägg om symtom som blivit suddiga och svåra att tolka - då handlade det om medicinen Tryptizol. Denna gång är det Gabapentin jag prövar (för andra gången). Nu är jag uppe i 300mg morgon och kväll. Jag ökar extremt sakta eftersom jag inte tolererar medicin så bra, dock dubbelt så fort som sist. Förra gången jag åt Gabapentinen slutade jag vid denna dos eftersom jag bara fick biverkningar och inte kände någon effekt på smärtan. 

4 kommentarer:

  1. Jag har inget svar på din fråga tyvärr. Ville bara säga att jag också drabbats av samma sak ett antal gånger den senaste tiden. Jag får inte de tidiga varningssignalerna. Rätt vad det är blir jag illamående, kallsvettig, tappar medvetandet osv. För min del tolkar jag det som att kroppen har varit för överbelastad för länge och därför inte längre bryr sig om att förvarna, utan den stänger av direkt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, ja det är läskigt när det kommer så där utan förvarning!

      Jag tror att medicinen kamouflerar endel - sen tror jag att min kropp får jobba extra just nu då jag har väldigt mycket yrsel - i stugan till den grad att jag fick stora balanssvårigheter på det ojämna underlaget och ramlade flera gånger. Så energiförlusten kanske gick för fort för att kroppen skulle hinna förvarna?
      Hoppas att du snart kan få det lite lgnare...
      kram

      Radera
  2. Varningssignaler, vad är det? :(
    Sitter här mitt i natten framför datorn eftersom jag är smått irriterad på allt och inget.
    Vägrar sova, vägrar prata, vägrar allt just nu...
    Mediciner är verkligen ett kapitel för sig... om man ändå slapp.

    KRAMISAR TILL DIG OCH DIN FAMILJ!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varningssignaler är för mig saker som kroppen gör för att få mej att bromsa i tid. I början på min sjukskrivning kände jag inte igen dem alls - vilket gjorde att mitt mående blev som en jojjo - ena dagen lite bättre (och då blev jag glad och skulle göra ikapp det jag inte hunnit de dåliga dagarna - för att nästa dag må ap-dåligt igen och så höll det på.

      Usch vad jobbigt för dej att du har såna probelm att sova! Om du tänker att sömnen är ett kvitto på hur dagen har varit - kan du se att du sover sämre/bättre i samband med saker du gjort på dagen innan? Fysisk aktivitet, mental påfrestning, sociala aktiviteter, sovit på dagen?

      Kram!

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...