fredag 4 april 2014

Smärta enligt Läkemedelsboken 2014 (del 1)

Jag har hittat en intressant text om smärta som jag tänkte dela med mig av. Den finns i en nätbaserad version av något som kallas för Läkemedelsboken. Så här beskrivs bokens syfte och målgrupp:

Läkemedelsbokens övergripande målsättning är att ge producentoberoende information om läkemedelsbehandling vid vanliga sjukdomstillstånd. Boken innehåller också kapitel som tar upp mer övergripande aktuella aspekter på läkemedelsanvändning samt kapitel om regelverket inom läkemedelsområdet. LB vänder sig framför allt till specialister i allmänmedicin, läkare under specialistutbildning eller allmäntjänstgöring samt medicine och farmacie studerande, men också till läkare som behöver råd vid medicinska problem utanför den egna specialiteten.

Det låter alltså som att denna bok är ett viktigt instrument då det gäller att få kontinuitet och jämställdhet i behandlingen av olika tillstånd eftersom den varken är knuten till något läkemedelsföretag, någon specifik verksamhetsgren eller ett speciellt landsting. Att sådana här riktlinjer finns borde gynna oss patienter.

Jag har plockat ut stora av texten jag vill komma ihåg, som jag känner igen mig i eller som jag tycker belyser smärta ur ett intressant perspektiv. Alla citat kommer från internetupplagan av Läkemedelsboken 2014 - för att komma till avsnittet om smärta klicka här.

Långvarig smärta beskrivs ofta som en konsekvens av stress och en utmattning. I Läkemedelsbokens text om smärta finns dock en mer nyanserad beskrivning som jag känner igen mig lite bättre i. Jag har levt länge med smärta - och klarat mig bra ändå. Dock hade jag nog mer besvär än jag själv förstod var normalt, vilket gjorde att jag pressade mig själv väldigt hårt för att klara vardag och arbete med samtidig smärta. Något år innan sjukskrivningen för utmattningssyndrom växte smärtan och blev helt oproportionerlig:
Smärtsjukdomarna kan debutera på det mest skiftande sätt. Det kan röra sig om olycksfall, ibland med omfattande vävnadsskador, postoperativ smärta, diskbråck, belastningsvärk, viscerala sjukdomar som Mb Crohn, svår IBS eller endometrios. Men även infektionssjukdomar eller en utmattningsreaktion kan ge upphov till långvariga smärtproblem. I dessa fall finns ofta redan tidigare ett smärtproblem som inte medförde någon större funktionsinskränkning men som efter t ex en utmattningsreaktion växer, sprider sig och blir svårhanterligt. Senare i förloppet uppvisar dock smärtsjukdomarna många gemensamma drag. Det gäller t ex stresskänslighet, väderkänslighet, långvarig sömnstörning, tendens till katastroftänkande, minnes- och koncentrationsproblem, depressivitet och tendens till social isolering.

Boken har en bra och lättförståelig förklaring av vad centralt störd smärtmodulering är och vad det får för konsekvenser. Det jag bara inte kan förstå är varför detta är något jag först nu - tio år efter jag först sökte för min smärta och tre år efter jag blev sjukskriven - har blivit medvetendegjord om. För det är just dessa besvär som jag tjatat mig blå om, alltså smärta som flyttar sig och ändrar intensitet, motorisk svaghet, eftersmärta och smärtlatens. Allt detta tog jag exempelvis upp i min utredning på Smärtrehab men ingenting av det har ens dokumenterats. Jag har uppfattat det som att dessa fenomen - särskilt eftersmärta och smärtlatens - är något som de inte begripit vad det är och därmed bara utelämnat att förklara:
Vid centralt störd smärtmodulering (central sensitisering och/eller störd central smärthämning) uppfattas smärtan ofta som mer diffus. Smärtspridning från ett ursprungligt smärtfokus är vanlig. Smärtan flyttar sig ofta mellan olika delar av kroppen och varierar i intensitet mellan olika dagar. Episoder med motorisk svaghet (motorisk smärtinhibering) är ett vanligt fenomen. Patienterna uppger att de har lätt att tappa saker, lätt att snubbla och svårt att gå i trappor. Fenomenet eftersmärta, som innebär smärta utlöst av t ex tillfällig muskelbelastning eller fysikalisk undersökning, kan kvarstå under timmar till dagar. Ibland uppträder smärtan först efter viss latenstid, smärtlatens.

Det är också intressant att de nämner att det ofta också finns en grundsmärta av annat ursprung men att det är den centrala sensitiseringen som dominerar smärtbilden:
Ofta finns en nociceptiv eller neuropatisk grundsmärta, men det som dominerar den kliniska bilden är patientens utpräglade smärtkänslighet och lättprovocerade smärta. Den biopsykosociala smärtanalysen är väsentlig för att kartlägga bakgrundsfaktorer, men också de konsekvenser som smärtan för med sig och som i vissa fall kan utgöra större problem än smärtan i sig. Exempel på sådana problem är trötthet, sömnstörningar, depression och stresskänslighet. Ett inkännande, terapeutiskt förhållningssätt i relationen till patienten är viktigt för att patienten ska känna sig förstådd och bekräftad.

Smärtrehab kallade ju min smärta "etablerad och utbredd muskuloskelletal nociceptiv smärta" medan min nuvarande sjukgymnast i princip bara talar om centralt störd smärtmodulering. Med tanke på ovanstående citat om grundsmärta plus nedanstående citat om muskelspänningssmärta så skulle man faktiskt kunna säga att jag har både och:
Muskelspänningssmärta, som är vanlig vid nack- och skuldersmärta liksom vid spänningshuvudvärk, räknas också som nociceptiv även om central sensitisering också ofta är aktuell vid långvariga sådana problem.

När läkare har försökt förklara min smärta under åren har jag ofta fått höra att jag har låg smärttröskel - något jag har haft så svårt att förstå eftersom jag själv ser mig som ganska smärttålig. I Läkemedelsboken görs dock en intressant utveckling av begreppet smärttröskel som jag tycker rätar ut många frågetecken. Äntligen någon som skiljer ut att det finns flera olika dimensioner att se till:
Det finns anledning att kommentera begreppet smärttröskel eftersom det ofta ger upphov till missförstånd mellan läkare och patient. Smärttröskel för perception, perceptionströskel, innebär den lägsta stimulansnivå där patienten uppfattar ett stimulus som smärtsamt. Smärttröskel för tolerans, toleranströskel, innebär den stimulansnivå som medför den högsta smärta patienten kan tolerera. Vid akuta smärttillstånd är perceptionströskeln ofta sänkt lokalt pga perifer sensitisering medan toleranströskeln är oförändrad eller eventuellt sänkt. Vid långvariga smärttillstånd är perceptionströskeln ofta sänkt, pga central sensitisering, medan toleranströskeln ofta är höjd allteftersom patienten finner olika strategier för att hantera sin ständigt pågående smärta, ”vänjer sig vid smärtan”.

Här hade jag tänkt att fortsätta med vad Läkemedelsboken säger om behandling och rehabilitering av smärta - men det blir för långt.

Så vi tar en paus och ni får läsa vidare om detta i nästa inlägg.

Vad är dina erfarenheter av smärta och "smärtvård"? Känner du igen dig i något av det som finns att läsa i Läkemedelsboken? Har din läkare eller sjukgymnast kunnat förklara för dig så att du förstår? Känner du igen något av det från Läkemedelsboken? Dela gärna med dig!

2 kommentarer:

  1. Hej Malin. Hittade sin sida av en slump och har skrivit precis på ett annat inlägg hos dig, det står anonym. Hur som helst så känner jag igen mig jätte mycket i dina besvär med smärta. Jag har psoriasis artrit sen jag var 18 år och i dag är jag 37. Fick min diagnos för snart 5 år sedan vilken var en stor lättnad. Här haft myxketvproblem och smärta genom åren och ingen ville lyssna på mig. När jag äntligen fick hjälp blev jag gravid och efter det utlöste det enorma smärtor och så en nyfödd på det. Jag blev som en försöks kanin och tack vare att jag fick en kronisk tarmsjukdom på det blev det inte bättre heller. Nu vet jag inte riktigt vad du har för sjukdom eller för smärtor men uppenbarligen väldigt jobbiga. Jag fick biologiskt läkemedel som heter Humira och tack vare det kunde jag börja leva igen. Men där någonstans kom min trötthet och den har bara blivit värre och speciellt nu när jag fick utmattningsyndrom diagnos med stress. Jag tror nämligen att jag har och lider av kronisk trötthet också vilket du också verkar tro och funderar på. Gå på din magkänsla och stå på dig. Kram Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Pernilla!

      Tack för dina kommentarer!

      Hur märkte du av din psoriasisartrit? Har du hudproblem också? Det är så märkligt att man kan få gå så lång tid utan att bli lyssnad på! Skandal helt enkelt!

      Det här med långvarig smärta och efterföljande utmattning är något som intresserar mej mycket - något som inte talas om så mycket men det verkar inte helt ovanligt. Tänker att smärtann både gör en känsligare för stress men också att själva smärtproblematiken så att säga underhåller utmattningen.

      Jag har något dom kallas för HMS - finns mer att läsa under fliken hypermobilitet.

      Är trött idag och har svårt att formulera mig som jag vill - men jag hoppas vi hörs igen.

      Kram Malin

      Radera