söndag 11 maj 2014

Hudlös

Det känns som att jag kämpat hela helgen som en galning för att få allt att gå ihop. Sonen har varit hängig och slut, som en liten taggboll hela tiden, växlat mellan tårar av trötthet, ilska och vilja att göra mer än han orkat. Det har som sagt regnat och varit dåligt väder så det har blivit väldigt tydligt att vi varit i samma lilla dörrlösa stuga hela tiden alla tre. Jag har varit trött - så gräsligt trött - och bara velat fly in i ensamheten som inte gått att finna. Då känner jag mig sådär skör och känslig - hudlös och pressad. Att i det läget behöva mobilisera kraft för att motivera, trösta, reda ut och göra allt för att hejda explosioner är totalt dränerande. Och ja, vi är två föräldrar och jag har inte varit ensam i helgen - men ändå - kraften bara rinner ur mig. 

Och nu är jag ännu tröttare - helt tom. Rasade helt då vi kom hem. Hatar den känslan, som att jag är bränd i alla ändar och bara vill gå och gömma mig. Fly. Och det går inte, inte då jag är del av en relation och en familj - vi lever under samma tak och ska så fortsätta. Så hela eftermiddagen har jag fortsatt att vara där för min familj - i alla fall fysiskt - känns som att jag inte varit med mentalt. 

Nu sitter jag i soffan, i mörkret och hoppas på att mannen lämnar mig ifred när sonen somnat - samtidigt som vi har mycket att prata om inför veckan och huset ser ut som ett bombnedslag. 

Vill inte ha det så här - jag vill må bra nu. 

6 kommentarer:

  1. Så jobbigt! Jag hoppas att du snart får lite andrum. Kram!

    SvaraRadera
  2. Kramar i mängder❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  3. Har ofta funderat över just dubbelheten i att ha familj när man är sjuk; man behöver dem så väl både känslomässigt och praktiskt men man orkar inte med dem några längre stunder...Det krockar så att det visslar!!!
    Ännu mer krockar det när man ska arbetspröva och för att detta företag skulle fungera skulle behöva en madresserad cell på fritiden med full uppassning ,märk väl. Just detta verkar inte ingå i FK:s eller AF:s resursarsenal?! Är man helt ute och seglar som tycker att man först ska klara av att vara tillsammans med sin familj något sånär normalt innan man kan göra mer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja - det krockar med viljan att ha dom när oxå - med själva grunden (i alla fall för mej) till att jag alltid velat ha familj.

      Jag tycker inte alls att du är ute och seglar - jag har hela tiden saknat just den rimilighetsbedömningen i min sjukskrivnings och rehabiliteringsprocess - är det rimligt att förvänta sig att man ska arbetsträna och delta i "avancerad" rehabilitering då vardagen inte fungerar öht - och då detta raserar det lilla som ändå fungerar.

      Kram!

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...