tisdag 6 maj 2014

Lycka - längtan - sorg. Hopp?

Jag sitter här och sörplar på en kopp kamomill-te. 

Doften och smaken för mig drygt tio år tillbaka i tiden. Till ett jobb, en plats och människor som tyckte om mig och uppskattade det jag gjorde. En grymt skön känsla och många goda minnen. 
                       
Jag saknar det där något enormt. Att ha någonstans att gå, att få ett uppdrag, att lösa problem och att få vara med att förändra någons liv till det bättre. Behövd, uppskattad och en del av en sammansvetsad gemenskap - på lika villkor. 

Åren precis innan jag blev sjukskriven var så kaotiska, så när jag tänker tillbaks på dem och de uppgifter jag hade då känner jag mest motvilja och en fadd smak av misslyckande. Men som det var innan dess - så vill jag ha det igen. 



4 kommentarer:

  1. Vad lustigt, jag har också ett sånt där doft- och smakminne, även det av ett te jag ofta drack när jag jobbade. Och även jag blir en aning vemodig när jag känner den doften idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Om jag blundar är det precis som om jag vore där! Även om jag blir vemodig och en skvätt ledsen - så försöker jag minnas allt det där som var bra - och som jag var bra på. När allt är som det är just nu har jag lätt att glömma att jag faktiskt varit välfungerande!
      Kram

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...