fredag 16 maj 2014

Några frön...

Jag planterade några frön igår - och idag har jag umgåtts med värken. 

Det är så lite som behövs - att när värken kommer så har jag så svårt att komma underfund med orsaken. Den fördröjda, oproportionerliga värken alltså - den som mal så att jag blir galen. Det jag kände redan igår är lättare att förklara - och förtränga - muskeltröttheten, sticken och låsningskänslan i bröstryggen. 

Idag har jag jobbat för att få bort känslan av nattens hejdlösa överbelastningsdrömmar med hjälp av vindens sus i trädtopparna, havets skvalp mot klipporna, solens värme mot ansiktet och fåglarnas kvitter som musik i mina öron. 


2 kommentarer:

  1. Man blir tokig på den där värken! Jag har haft osedvanligt ont rätt länge nu, och nu märks det rejält på humöret. Jag känner att jag hamnat i total psykisk obalans nu. Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att värmen och sommaren kommer att göra dej (och mej) gott för värken och humöret.

      Kram!

      Radera

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...