söndag 1 juni 2014

Allt går...

Instängd i mitt tysta rum. Vilar. Ser på film på paddan. Ska snart sova. 

Inväntar bakslag à la grande.

Ändrade hastigt våra planer och åkte hem då sonen började kräkas i går kväll, inte så sugna på att vara kvar i stugan utan tvättmaskin. Men då mannen druckit öl var enda alternativet att jag körde, något jag inte gjort på mycket länge. Det gick bra att köra men natten har varit riktigt stökig, på grund av mej och min överbelastning, inte på grund av sonen. Inte många timmars sömn om man säger så.

Inser att det är tystare från mig på bloggen nu, periodvis. Dels är jag väldigt sliten och dels har vi bara riktigt dåligt mobilt nätverk i stugan. Min trötthet gör att jag inte är uthållig nog att svara på kommentarer och skriva inlägg via mobilen - men jag finns här, det gör jag. 

2 kommentarer:

  1. Ibland får det räcka, att bara finnas. Unnar dig det, som det ju heter i reklamen. Det är roligt när du skriver men det får vara när du orkar! Kram på dig.
    Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Ja, att bara finnas är rätt skönt - borde vara mer av sådant i vårt samhälle - att få finnas utan krav på prestation! Kram!

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...