tisdag 10 juni 2014

Att bli bortvald

Dagarna rullar på. Jag gör mina övningar och jag märker att jag nästan dag för dag känner mig starkare och gör dem med mindre besvär vilket gör att jag också kan öka belastningen. Fortfarande handlar det om väldigt små, för andra knappt märkbara förändringar, men jag känner mig så glad och tacksam för minsta lilla. Jag har "tomgjort" så länge nu. 

Jag känner mig ganska lugn inombords. Förväntningarna på mig från vården känns realistiska. Just nu. Men jag är fortfarande väldigt känslig för stress (och annan belastning) och det ska bli skönt då det blir dags för semester och sommarlov då alla vårterminens programpunkter är avbockade. Längtar efter semesterbubblan. 

Funderar mycket över rehabilitering och rätt nivå - och orimligheten i att rehabilitering i grupp per automatik ska vara rätt för alla. Att rehabilitering utan möjlighet till individuell anpassning obönhörligt leder till att vissa individer måste väljas bort. Känslan av att inte passa in, inte duga till och inte klara av förstärks av detta och istället för att lyftas av rätt nivå på rehabiliteringen så sänks man ytterligare av att bli bortvald, runtskuffad. För mig går detta inte alls ihop varken med de teorier och modeller för rehabilitering jag fått med mig i min utbildning eller den arbetslivserfarenhet jag har.

Om jag någonsin blir såpass frisk igen att jag kan arbeta igen är detta något som jag verkligen vill fokusera på. Hur vet jag inte nu, men tankarna och minnena tar jag med mig och bevarar i mitt hjärta.




4 kommentarer:

  1. Tankarna om och hur man ska komma tillbaka och hur man ska kunna förbättra världen för den som är sjuka finns ständigt i mitt huvud. Rehabiliteringen måste absolut anpassas till individen och dess förmåga, inte gruppträna då prestation och socialt samspel måste samtidigt uthärdas. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut på att träning och behandling i grupp är bra för väldigt många - att träffa andra som har samma besvär och förutsättningar i livet är väldigt värdefullt. Dock måste personen vara redo så att inte rehabiliteringen stjälper istället för hjälper!
      Kram!

      Radera
  2. Jag är glad att du känner att du får ork, även om det är microskopiskt. Det är en bra början! (y) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är sannerligen en god start! 😃

      Radera

Det finns bara ett vi!

Vet ni varför frågan om LSS/assistans och sjukförsäkringen är så enormt viktig?  Jo, för det berör ALLA - inte bara de som är i behov a...