fredag 13 juni 2014

Övermodig?

Något övermodig, hög på framgångsruset och aningen osäker på vart mina nya gränser går har jag gjort mer än vad som uppenbarligen är nyttigt för mig. Och jag sitter här med den jobbiga värken, illamåendet och luddet i huvudet igen. 

Men vilka veckor jag har haft! Två veckor som jag var superstressad inför och inte för mitt liv förstod hur jag skulle få att gå ihop. Veckor med bland annat kalas, vårdbesök, skolpicknick, tårtbakning, skolavslutning - där jag också hunnit med att jobba i trädgården både hemma och i stugan. Därtill ökad belastning i mina övningar. 

Men det har gått bra - över förväntan - och jag har kunnat göra mer än vanligt. Visst har jag haft ont och varit slut, men inte så där fullständigt utpumpad varje vaken sekund. Det har varit härligt - och så hoppfullt! 

Nu hoppas jag att det här bakslaget just bara är ett bakslag som jag snart tar mig ur. 

6 kommentarer:

  1. Hoppet är bland det viktigaste för tillfrisknandet, tänker jag. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppet som kommer inifrån är jätteviktigt tror jag också...mycket starkare än det hopp andra människor försöker ingjuta...
      Kram!

      Radera
  2. Det är bara ett bakslag. Hur frustrerande det än är med bakslag så är framstegen fortfarande på riktigt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag måste komma ihåg att framstegen är på riktigt!!! Det är viktigt!
      Kram!

      Radera
  3. Vad härligt att du ändå känner att det gått bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, härligt och snudd på overkligt.
      Kram!

      Radera

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...