onsdag 25 juni 2014

Så onödigt!

Grus i vårdmaskineriet var det ja. Suck! Nu kommer ett långt och klagande inlägg, men jag vill bara illustrera hur galet det blir då det inte finns plats för att lyssna på patienten och att göra en ordentlig utvärdering.

Förra veckan fick jag äntligen komma till Ortopedtekniska för att se om de kunde hjälpa mig till en lösning för mina slitna fötter. Jag har tidigare själv bekostat speciellt utprovade sulor via en skoaffär som har egna ortopedtekniker och de har varit bra, men jag skulle behöva ytterligare dämpning i hälen där jag i princip går på hälben och hud (vilket är mycket smärtsamt.

Ortopedteknikern var kort i tonen, ställde knappt några frågor och undersökte överhuvudtaget inte mina fötter. Då han förstod att jag hade sulor sedan tidigare tittade han bara på dem och konstaterade att det inte fanns mycket dämpning. Sedan tog han bara sulorna och skorna med sig och försvann. 

Han byggde på sulan med en halv centimeter under hälen och fasade ut den framåt - konstaterade att den byggde endel i skon men sa att det skulle gå bra. Jag fick ta på mig skorna och han frågade om det var bättre, vilket var väldigt svårt att säga så där direkt av att bara stå en kort stund. 

Uppföljning var inte aktuellt och jag frågade om jag skulle behöva en ny remiss om sulorna inte fungerade. Han tvekade med sträckte sig till att skriva i journalen att jag skulle få höra av mig utan remiss om detta skulle ske. Jag hade ingen möjlighet att få hjälp att hitta bra skor, inneskor eller sandaler - han hänvisade till en hälsokostaffär som han inte ens visste namnet på. 

Redan under promenaden till bussen kände jag att sulorna var alldeles obalanserade och att fötterna hamnade alldeles för grunt i skorna - detta gav smärtsamt tryck i häl/hålfot och foten blev helt instabil. Jag borde väl gått tillbaka på en gång men ville ge det en chans över helgen, tänkte att det kanske var en vanesak. Men midsommarhelgen gick och jag kände att jag tillslut drog mig för att ta på mig skorna överhuvudtaget. 

När jag ringde tillbaka i måndags så beklagade sekreteraren sig med att tiderna innan semestern var slut - det enda hon kunde göra var att boka in mig första bästa tid i augusti. Angående att jag inte fått någon tid för utvärdering sa hon att de inte riktigt jobbade på det sättet. Jag kände mig lika delar förbluffad och arg då jag la på luren. 

Då jag funderat en stund försökte jag ringa upp igen - men naturligtvis var telefontiden slut. Jag skrev då ett mail via Mina Vårdkontakter och förklarade situationen på nytt. Att felaktiga sulor begränsar mina möjligheter att stå och gå utanför hemmet och att detta blir ett hinder i min rehabilitering - att jag inte kunde vara helt utan sulor hela sommaren. Jag bad också att de skulle ge mig en tid hos någon annan tekniker omgående.

Eftersom vi inte hört ett knyst ringde min man dit idag. Det var samma visa igen och inte förrän i slutet på augusti hade jag fått tid. Inte förrän mannen bad om en faktuaadress dit han kunde skicka räkningen för nya sulor från skoaffären tog det fart. 

Efter mycket om och men får jag nu komma på en jourtid i morgon, mina sulor ska de slipa ner till ursprungligt skick och helt nya sulor ska tillverkas. Besöket behöver jag inte betala (pengar) för men däremot sulorna. Men de 300 kronorna är ju bara vad själva besöket hos ortopedteknikern på skoaffären skulle kosta. 

Tänk vad mycket enklare det hade varit om jag fått i uppgift att gå en promenad med sulorna vid första besöket - eller om teknikern brytt sig om att själv kontrollera hur skorna satt på foten. Eller om jag fått en tid för utvärdering på en gång. Så mycket onödig tid och energi som gått åt för alla inblandade. 

Jag förstår verkligen inte hur en verksamhet som föreskriver, provar ut och tillverkar ortopedtekniska hjälpmedel får arbeta utan att följa upp sina åtgärder? Kan detta verkligen stämma? I mitt förskrivaransvar (som arbetsterapeut) ingår uppföljning som ett krav - jag får med andra ord inte "dela ut" ett hjälpmedel om jag inte ser till att följa upp hur det fungerar. Det samma borde väl gälla ortopedtekniska hjälpmedel?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...