onsdag 30 juli 2014

Långväga

Idag häckar jag i en hotellfåtölj medan de andra gör dag två på en djurpark. Jag var med dem igår men idag finns ingen chans att kroppen orkar. Om jag orkar tar jag ett dopp i hotellpoolen, annars har jag hittat en ny serie på Viaplay som verkar okej. 


I eftermiddag åker vi hem och jag har gjort årets längsta utflykt på drygt 10 
mil. 

fredag 25 juli 2014

Ensamtid

Ljudbok för öronen, kallt vatten för fötterna, havsutsikt för ögonen, salt för tungan och lite kallt och gott att dricka. Väl spenderad ensamtid en varm bakslagsdag. 


onsdag 23 juli 2014

Och ett dopp!

Jag har badat! 


Eller rättare sagt doppat mig! Det är stort eftersom jag inte badat på många år då värken trissats upp av det kyliga vattnet. Men igår gjorde jag det! Det pirrade i magen och jag kände mig överväldigad och skraj på samma gång. Att göra något som tidigare garanterat genererat smärta var inte lätt - men så värt det. Och den typiska krampande, djupa smärtan uteblev! 

Seger! 

lördag 19 juli 2014

Vill så mycket mer

Sommarlov - semester - sol - stuga - storytel - sölig uppkoppling - det vill säga mina ursäkter för den bristfälliga uppdateringen här. 

Jag njuter av värme och familjen, av att bara vara. Spenderar nu mindre tid i sittande och liggande vila än i aktivitet - men drar mig undan ganska ofta för att huvudet behöver vila. Jag har också börjat känna att alla aktiviteter inte är krävande utan vissa kan jag faktiskt göra i korta stunder utan att bli totalt dränerad på energi. Huvudet är med mig mer - framför allt känner jag mig mindre "rörig" då jag exempelvis bakar, vilket är en riktigt skön känsla! 

Annars känner jag mig smått frustrerad - jag känner att den där wow-känslan med övningen inte riktigt infinner sig längre. Den behövs fortfarande, och jag använder den som ett sätt att "ställa in" kroppen i rätt fokus. Men de kroppsliga framstegen är inte lika tydliga längre pch jag känner att jag behöver mer utmaning helt enkelt. Promenaderna fick jag tyvärr lägga på is då bäckenet protesterar för mycket vilket känns tråkigt. Men vi cyklar endel och det är verkligen en frihetskänsla. 

Men jag vill mer såklart! 

söndag 13 juli 2014

Att rätta mun efter matsäck

Det är bara konstatera att socialt umgänge fortfarande är en enorm belastning för mig. Jag vet inte om det handlar om själva mötet, konversationen och ljudnivån eller om det i själva verket är den ökade fysiska belastningen av att stå, gå och sitta mer inför och under besöket som påverkar mest.


Hur som helst lider jag nu sviterna efter detta - med en upphackad störd överbelastningsnatt bakom mig. En sur påminnelse om hur det oundvikligen blir då jag inte rättar munnen efter matsäcken. Samtidigt måste jag välja att ta det som en bekräftelse på att jag inte sitter fast i det gamla - utan att det är konsekvenserna av att jag friskt vågat utmana mina tidigare gränser för att få veta var jag befinner mig nu. Att detta är beviset på att jag inte fegt väljer att stanna på min låga aktivitetsnivå för att inte riskera något utan att jag gång på gång kastar mig ut för att se om vingarna bär. 

onsdag 9 juli 2014

Njutbart (och inte)

En kort glädjerapport från värmen. 

Två dagar i rad har jag tagit korta, långsamma promenader på grusvägen - och det har varit SKÖNT! Det är stor skillnad eftersom promenader inte varit sköna överhuvudtaget de senaste åren. Raka motsatsen snarare - fyllda av obehag både under och långt efter. 

Så nu tänker jag lägga till promenader på aktivitetslistan. För även om jag ökat min aktivitetsnivå så har jag fortfarande undvikit promenader eftersom det känts som en för hög belastning. 

I övrigt fnissar jag (och i huvudet gapskrattar) åt grannen med leopardmönstrade speedors.


måndag 7 juli 2014

Konturlös semesterfirare

Sitter i ett kalt och avskalat rum på 2x3 meter - inga fönster och ett fläktsystem som dånar. Ortopedteknikern hälsade inte ens, utan visade bara in mig och sa att han ville ta med sig mina skor. Sen försvann han och har varit borta drygt 20 minuter redan. Jag är här och ska hämta mins nya sulor, och tänker att det är ju tur att jag inte har klaustrofobi. 

Annars flyter jag runt och njuter av semesterns konturlöshet. Att vi gör det som passar och faller oss in. Jag märker ingen dramatisk förbättring, men mikroskopiska steg framåt. Jag grubblar inte så mycket, utan känner mig tillfreds med hur det är just nu, att det varken står still eller går bakåt. Vad framtiden har i beredskap åt mig det vet jag inte, och det behöver jag inte veta, just nu. 

Jag ger mig små utmaningar också. Som att hoppa några små hopp med sonen i studsmattan, eller rensa i trädgårdslandet - igår försökte jag laga motorsågen men där gick jag bet! 😜


tisdag 1 juli 2014

Snurrar lite för fort

Sitter hemma i soffan och njuter av att göra ingenting. 

Utmanade mina gränser ordentligt i söndags och åkte på släktkalas - vilket var trevligt och oerhört längesedan sist - men det  blev en aningens för mycket. Igår var jag till stor del liggandes med symtomökning och temphöjning och det är detsamma idag. Så tråkigt, men jag vet att ju mer disciplinerad jag är med vila och övningar desto fortare är jag ur bakslaget.

Så idag så de andra är på en rolig utflykt njuter jag av att bara få sköta om mig själv. 

Startpunkten för en förändring

Det här inlägget kan ses som både en förklaring till mina två tidigare inlägg " En ambulerande ME/CFS-vård " och " Ska vårde...