måndag 11 augusti 2014

I min egen takt

Då var det dags för vardag igen med jobb och fritids. Jag brukar tycka krocken med mitt eget sjukskrivna liv är jättejobbig och få en massa jobbiga tankar och värdelöshetskänslor - men faktiskt inte denna gång. I år valde jag att fortsätta bo i stugan och får besök av de andra då och då, det är inte längre än att det fungerar att sova över och åka direkt till skola och jobb på morgonen. 

Jag behövde verkligen detta då bakslaget envist hänger sig kvar. Att i den ensamma tystnaden försöka återhämta mig och bara göra saker som passar min egen aktivitetstakt. Att hitta balans. 

Jag försöker använda det jag lärt mig under åren om utmattning och smärta, känslan för vad min kropp tål och kunskaperna om aktivitetsbalans. Väver min trasmatta med lager på lager i olika färger - sittande aktiv vila - hållningsövning - aktivitet som inbegriper en fysisk komponent - hållningsövning - liggande vila - hållningsövning - aktivitet som inbegriper kognitiva och fysiska komponenter - hållningsövning - halvliggande aktiv vila osv. Med denna måttlighet med välavvägda doser av aktivitet kan jag faktiskt numera bryta en smärtperiod i ett tidigare skede än tidigare, och ändå få endel gjort. Idag har jag exempelvis bakat kolakakor trots att jag inte har en topp-dag. Jag ser det som en del av min egenorganiserade arbetsträning.

Och jag konstaterar hur mycket enklare det är att arbeta med aktivitetsbalans då jag är ensam.


2 kommentarer:

  1. Men se där! Bra om du kan lösa det på det här sättet ett tag iallafall. Det är ju huvudsaken! Hoppas hösten blir fortsatt fin då så att du kan kanske stanna där ett tag till då. Det är ju trevligt med sällskap men på sina egna premisser ibland. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag vill vara med min familj i huvudsak - men skönt att ha ett andra hem där det går att dra sig undan då och då. Aktivitetsbalansen må vara svårare då jag lever med min familj, men det är ju där jag har mitt hjärta!

      Radera