måndag 13 oktober 2014

I diket - ordentligt!

Mår verkligen apa. Idag tippade en dusch och en stund på toaletten mej helt över kanten. 

För att återkoppla på förra veckans strul så har jag bara träffat min sjukgymnast mycket kort. Han var mycket förstående helt med på noterna - dvs att MMR-träningen blivit på tok för mycket. Sen vet jag inte hur mycket han förstår behovet av att målgruppsanpassa träningslokalen, men det orkade jag inte ta då. 

Träffade sjukgymnasten i samband med en MMR-föreläsning om smärta i fredags. Den var bra (mer om innehållet en annan gång), men uppenbarligen klarar inte min kropp alls av påfrestningen. Ändå gjorde jag enligt konstens alla regler (dvs allt jag lärt mej av sjukgymnasten) med att sitta rätt, byta position, variera mellan att sitta och stå. Smärtan i nacken och illamåendet gör mej galen - för att inte tala om ljud- och ljuskänsligheten! 

4 kommentarer:

  1. Jag tänker ofta att myndighetspersoner och andra oförstående borde se oss såna här dagar, verkligen SE oss. Jag kan klara att "hålla ihop mig" ganska bra under ett par timmar, t ex vid ett möte med Försäkringskassan, men behöver dels lång tid för mental förberedelse innan mötet, dels kraschar jag när jag kommer hem igen och det tar lång tid innan jag återhämtar mig. Den bild de får är då att jag är ganska kapabel (kanske delvis mitt fel), men de ser ju bara en enda timme av flera dygns kamp. Det är så lätt att man glömmer bort att dygnet har fler än dessa få timmar, och att för många av oss är det den resterande tiden som är allra tuffast.

    Hoppas du mår lite bättre idag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de borde de få - grejen är väl just det att de inte ser oss 24 timmar - eller dagen efter. Det är ju inte heller så att det syns på utsidan - inte ens när det är som mest illa - och just att kunna uttrycka sig rimmar ganska illa med att må som vi gör verkar det som.
      kram till dej!

      Radera
  2. Suck, suck och dubbelsuck å dina vägnar! Kunde jag trolla bort dina problem så hade jag gjort det! Hoppas du kan hitta nån ljuspunkt i återhämtandet och jag önskar dig såar av tålamod och skratt.
    bamsekram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofia för dina kommentarer och att du visar sån omtanke om mej!
      Stor kram tillbaka!

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...