onsdag 1 oktober 2014

Realistiska förväntningar

Satte mig just vid datorn för att svara på era fina, omtänksamma och uppmuntrande kommentarer - TACK - men kände på en gång att kroppen protesterade. Så jag flyttade mig tillbaka till soffan med mobilen istället. Det är så krångligt att svara på kommentarer via mobilen, så det får vänta till en bättre dag. Men kom ihåg att jag inte har glömt dig och att det du skriver är betydelsefullt för mig! ❤ 

Mötet som jag grubblade över sist var igår. Jag gick dit med sämsta tänkbara förutsättningar - smärta, illamående och huvudet någon annanstans - men jag kände mig hyfsat lugn då jag gick därifrån. Pepprad med ord om att ingen ska pressa mig och att jag inte ska puscha mig över några gränser. Att de faktiskt individanpassar sin MMR. Jag upplevde att de såg mig som en person och att de var intresserade av vad jag hade att säga. 

Läkaren träffade jag senast på teamutredningen jag gjorde via FK för ett och ett halvt år sedan. Det var skönt för utifrån utredningen som gjordes då hade han ingen förväntan om att mitt mående skulle förbättrats något nämnvärt tills nu. Jag skriver skönt, för att jag upplevde att han hade realistiska förväntningar på mig - och då tror jag inte han kommer förvänta sig mirakel jag inte kan leva upp till nu heller. 

Jag försökte vara ärlig på mötet, om mina upplevelser hittills, mina rädslor och förhoppningar. Och det kändes okej. Maken var med mig men behövde inte säga så mycket. Dessutom undersökte sjukgymnasten mig och visade de andra. Och som jag känt hade funktionen halkat tillbaka i gamla mönster igen - och det syns med blotta ögat rent fysiskt. 

Nog svamlat för idag! 

❤Må väl vänner och fortsätt kämpa! ❤

6 kommentarer:

  1. Jättebra! Viktigt och skönt med ett realistiskt stöd som utgår från dig och där du är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen! Det är a och o - först då har man en rimlig chans att kunna ta till sig rehabiliteringen på rätt sätt tror jag.

      Radera
  2. Tack! ❤ Och detsamma! Blir alltid fundersam när det blir tomt här inne ett tag och undrar hur du mår. Inte för att du måste skriva varje dag förstås men så du vet att nån märker om du inte syns till.

    Vad skönt att mötet gick så pass bra! Hoppas att resten av rehabiliteringskedjan också fungerar.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - det känns skönt att höra att ni finns här även om jag inte skriver lika ofta längre - och att du bryr dej om hur det går för mej! Tack!

      kram <3

      Radera
  3. Vad härligt att du hade bra vibbar efter besöket! Var själv hos min läkare i veckan och blev uppmanad att ta det varligt. Ett sånt uttalande gör något med mig. Jag har lättare att sätta gränser, att lyssna på kroppen och göra som den säger, inte som huvudet vill...det blir lättare att stå ut med tristessen och att vara kreativ med att göra skonsamma saker för att bygga upp sig själv. Jag får liksom ett mandat från nån annan att vara försiktig, tänk att det kan spela så stor roll??
    Jag tycker du gör rätt som ransonerar bloggandet! Den som väntar på nåt gott väntar förvisso länge, men vi som väntar vet ju orsaken...
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofia! Ja bekräftelse från sjukvården är extremt viktig i vår situation - lika viktigt som att få rätt ordination från läkaren då det gäller medicindos. Hoppas att läkaren kan hjälpa dej att vända på det jobbiga bakslaget genom att hjälpa dej att bekräfta vikten av aktivitetsbalans.
      Kram 💕

      Radera