måndag 17 november 2014

Dagens ta tag i...

Mailet från FK-handläggaren som kom i lördags(!):

"Du har nu deltagit i MMR sedan slutet av september. Hur går det? Börjar vi närma oss arbetsträning?" 

Stor suck!

13 kommentarer:

  1. Hahahahahahahaha....förlåt, men att skratta rått är ibland enda sättet att bevara sitt förstånd.
    Förhoppningsvis är mejlet nåt automatiskt som skickas efter viss tid, annars måste människan vara antingen ny eller totalt borta...
    kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Men hjälp, hen har ju verkligen inte förstått någonting... Så frustrerande det måste kännas. Kram!

    SvaraRadera
  3. Jobbigt! Visar ingen direkt förståelse om läget... Kämpigt behöva formulera sig om sitt mående hela tiden, men viktigt att göra. Hoppas du hittar kraften till det och hoppas insikten hos dem som behöver den kommer!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. åh herregud. Ja vad ska man säga?! hon har nog inte förstått alls...

    SvaraRadera
  5. Oj! Va! Tappade nästan andan.. vad menar handläggaren liksom?! Att du helt plötsligt pga deltagande i MMR helt plötsligt bara så där är redo att börja arbetsträna! Oj. Hemskt ledsen för den där frågan. Ja, jag blev så paff att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Så jag förstår om du blev stum när du läste mailet. Förstår verkligen din suck! Handläggaren behöver en rejäl uppdatering om läget eller påminnelse eller nåt.. ja, så måste det va, påminnelse! Styrkekram till dig! <3

    SvaraRadera
  6. Ja de är påpassliga... Suck säger jag också.

    SvaraRadera
  7. Tack fina ni för er omtanke och ert engagemang. Det värmer att se att ni är många som förstår mig och ser orimligheten och det absurda i denna korta fråga från min handläggaren. Och som oxå förstår vilken stress, press och oro detta kan skapa. Jag avvaktade först med att svara hen för att försöka få tag på min sjukgymnast, men han var inte anträffbar på ett tag. Så jag svarade henne så kort och ärligt jag kunde, bara för att få det gjort, så det inte skulle behöva förstöra ännu fler dagar för. Jag skrev att MMR tyvärr inte gått så bra, och att jag inte alls kunnat delta i den omfattning det var planerat från början. Jag beskrev också hur min sjukgymnast tagit bort gymdelen eftersom den fick min kropp att slå bakut och att jag bara deltagit i hälften av gruppsamtalen. Jag avslutade med att konstatera att min belastningskänslighet ökat kraftigt av MMR och att det därför inte är aktuellt med någon arbetsträning i detta läge. Hänvisade henne därefter vidare till min sjukgymnast. Kan se att handläggaren öppnat mitt mail men har inte hört ett ord från henne sedan dess. Vet inte hur jag ska tänka vidare och försöker att bara släppa det! Tack igen för ert stöd! Kram!

    SvaraRadera