söndag 30 november 2014

Stresskänslor i kroppen

Tack för era fina kommentarer igår! Jag var så ledsen över en sak som nyligen hänt - men egentligen ser jag bara ett mönster som återupprepar sig hela tiden. Det gör mig ännu mer ledsen och besviken. 

Just nu känner jag mej bara jättestressad. Det hör faktiskt till ovanligheterna - men jag minns en tid då jag var så "på tå" att jag hoppade till för minsta ljud. Stress ger mig verkligen obehagskänslor.

Det är sonen som är sjuk. Hög feber och allmänt dassig. Jag vet inte om det är för att just sjukdom är så oförutsägbart och omöjligt att kontrollera som det stressar mig så. Men det är klart att - förutom en normal mammas känsla av att vilja ta bort allt som gör sitt barn ont - har jag många års erfarenhet av att sonen ofta blir rejält sjuk då det händer och att han hamnat på sjukhus fler gånger än både min och min man tillsammans under hela våra liv. Jag har ju också någon form av mild kräkfobi vilket stressar mig och vetskapen om att de flesta sjukdomar smittar även oss vuxna, gör att rädslan för att jag ensam ska behöva dra hela lasset (framförallt vad detta kommer få för utmattningsföljder) drar igång. 

Men att vi inte riktigt har svar på sonens fulla hälsotillstånd är nog oxå en stor del av stressen - att han mår dåligt så ofta och har gjort så länge - och att vi inte hundra vet varför. 

Och att man inget kan göra...mer än att vänta.  

4 kommentarer:

  1. Sympati, syster...Det är en sak att själv må uselt men en helt annan när ens barn gör det. Då vill lejonmamman gå in och skydda, men det är inte lätt om man inte vet från vad. Hoppas han kryar på sig snart! kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Usch då! Jobbigt! Alla sjukdomar är jobbiga oavsett om de är tillfälliga eller kroniska. o ibland går de i hop sig så det blir extra jobbigt. Hoppas du klarar dig undan smittspridning då och att sonen snart tillfrisknar igen. Tänker på dig.

    SvaraRadera