tisdag 30 december 2014

En snabb titt in...

Har många påbörjade inlägg som jag inte orkat slutföra. Fastnar bara i tankar och formuleringar och klarar inte få ner vad jag verkligen vill säga.

Vill i alla fall bara titta in och säga att jag lever, och att jag är ur det värsta bakslaget. Inte längre sängliggande och jag har faktiskt orkat mig utanför dörren några gånger också. Men jag märker att jag tål väldigt lite. Blodtryck och blodsocker känns lite stabilare igen och jag har inte så mycket yrsel som då det var som värst. Bara magen är helt knasig - tarmarna slutade helt jobba när det var som värst och jag lider fortfarande konsekvenserna av det.

Tänker mycket på julen - alla förskräckliga förväntningar om storhelger med storfamiljer och de lyckliga drömmarna om att alla ska umgås samtidigt som gör att jag lämnas att inte umgås med någon. Jag funderar också mycket över sjukvården och rehabilitering, och den pågående debatten på Läkartidningen skapar ännu mer funderingar. Men ork att formulera mig finns inte nu.

Jag hoppas att nästa år blir mindre komplicerat...

Hoppas att du som läser har haft en fin jul och att du får en bra start på det nya året.

Kram!

6 kommentarer:

  1. Så roligt att " se" din ljuva stämma, Malin! Har saknat dig, men förstår att du måste ransonera stentufft. Beundrar ditt tålamod och din fightingspirit när du kavar dig upp ur gropen för trettielfte gången. Det kräver mod. Och styrka. Att använda sin envishet till att begränsa sig - i stället för tvärtom, som man alltid gjort. Du är en riktig amazonkvinna!! Gott nytt år på dig!
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Sofia för din underbara kommentar - den har fått mej att dra på mungiporna mer än en gång! Önskar också dej ett Gott Nytt År!!! <3

      Radera
  2. Skönt höra att du lever. Det var en rejäl krasch. Skönt att den värsta biten är över, även om jag vet att det är nu frustrationen tar vid. Först vill man bara överleva, sen blir man arg över att vården inte fattar hur allvarligt det är o att de inte kan hjälpa. Sen blir man frustrerad över att man måste börja om hela resan med att spara kraft. Jag använder sällan ordet hatar men är det något jag hatar så är det att börja om från botten igen. Varje gång bestämmer jag mig innerligt för att aldrig hamna där igen... Hoppas det här var sista gången för dig! Fortsätt ta det varligt!

    Kram, Carro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej min vän!
      Jag säger som du - jag HATAR jobbet att kravla mej upp från botten och denna gång har det verkligen varit vedervärdigt. Det ska bli väldigt intressant att diskutera detta med min läkare i början på februari...han har jag ju som sagt inte haft så länge och han verkar vara klok. ¨Önskar dej en god fortsättning på det nya året.
      Kram!

      Radera
  3. God jul och gott nytt år på dig också. Från ännu en som är exluderad ur firande. Här pga huvudvärk som lagom infann sig 3 dagar före nyårsafton och vägrar släppa. I sån omfattning att både musik pc och tv måste vara avstängt. Lite tråkigt slut. Men men vad göra? När man inte längre har bestämmanderätt över sin egen kropp och mående. Ha så ok det går nu. Ses nästa år med förhoppning om aningen bättre(för oss båda i denna utmattning)läge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du mår lite bättre nu. Det är jobbigt då ens egen kropp är den som gör att man behöver exkludera sej själv från saker man gärna hade gjort!
      Med förhoppning om ett bättre år!

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...